Bokblogg: Stärk arbetslaget – Er guide till kvalitet och samarbete i förskolan, av John Steinberg 

Hur får man ett välfungerande arbetslag i förskolan? Jag inser snabbt att frågan är klumpigt felformulerad. Som vanligt kommer ingenting gratis utan det krävs en hel del jobb. Boken “Stärk arbetslaget” kan fungera som en guide på vägen fram till ett framgångsrikt arbetslag. Författaren kan till och med erbjuda en genväg! Visst blir man nyfiken?

Vem är det då som lockar med både verktyg och genvägar? John Steinberg är filosofie doktor i pedagogik och han har arbetat som universitetslektor och rektor. I dag arbetar han som konsult och föreläsare i sitt eget bolag. Steinberg är en minst sagt produktiv författare – 55 böcker har han fått utgivna.

Bokens huvudsakliga målgrupp är förskolepersonal med en vilja att utveckla sin egen, men framför allt arbetslagets, pedagogiska kompetens.

Det jag kan är att under en stund bli din coach, om än på distans via en bok, och ge dig enkla modeller och strukturer för pedagogiska analyser, observationer och samtal med varandra. (s 9)

Steinberg kallar det att utveckla en kvalitetskultur där nyckelordet är kollegialt lärande. Rekommendationen är att ta sig an boken i form av en studiecirkel med väl struktuerade, regelbundna träffar.

Handgripliga tips och idéer – personligt och humoristiskt

Boken är fylld med handgripliga tips och idéer om hur du kan föra samt utveckla pedagogiska samtal. Den berör förutsättningar för utveckling, strukturer och strategier som främjar lärande, uppföljning och det finns även några modeller för verksamhetsutveckling. Steinbergs bok skiljer sig en del från andra böcker inom samma ämne. Det här är en bok med en personlig touch, den är lättläst med korta kapitel. Texten kryddas av personliga, ofta humoristiska anekdoter. Det är lätt att följa Steinbergs resonemang, särskilt då det bjuds på många jämförelser som konkretiserar budskapet.

Ett av Steinbergs budskap är att försöka ta tillvara allt bra som redan finns/görs och göra det ännu bättre: Han exemplifierar:

Vilja finns det gott om.
Idéer finns det gott om.
Projekt finns det gott om.
Behov finns det gott om.
Uppgifter finns det gott om.
Ansträngning finns det gott om.
Relativt sätt finns det även gott om tid och pengar.
Bristvaran heter uppföljning. (s 108)

Steinberg menar att hellre ta små steg för att klara av att hålla kursen än att rusa fram och missa viktiga detaljer. Han förespråkar en något oväntad metod, något han menar redan görs i förskolor:

...den primära metod för verksamhetsutveckling du ska fortsätta att använda, fast i min värld något mer metodiskt, är historieberättande. (s 32)

Vi ska dela våra guldstunder, lyssna aktivt på varandra, diskutera och reflektera. Han tipsar om att utforma berättelsen som ett recept. Bryt ned, urskilj detaljerna och var specifik. Det är enkelt skrivet och beskrivet, vilket inte betyder att det kommer att vara lätt. Inget kommer gratis!

Som sagt, boken bjuder på många jämförelser. En återkommande liknelse är den mellan pedagogen och elitidrottaren. Framgångsfaktorer för idrottslag och elitidrottare kan även användas för kompentensutveckling i förskolan, enligt Steinberg. ”Vi-känslan” är allra viktigast för att en grupp ska lyckas men det måste även finnas utrymme för att utvecklas på ett individuellt plan. Andra framgångsfaktorer är respekt, prestigelöshet, hög ambitionsnivå och inte minst humor.

Uppföljningsfrågor med tips på åtgärder

Som så många andra böcker avslutas varje kapitel med frågor. Jag gillar att Steinberg använder sig av “uppföljningsfrågor” i stället för det vanliga förekommande “reflektionsfrågor”. Att frågorna följs av tips på konkreta åtgärder speglar det genomgående temat i boken, konkretioner framför abstraktioner! Orden behöver bli praktik!

Ett kapitel väckte min nyfikenhet lite extra. Kapitlet inleds:

Vi pedagoger är ett verbalt släkte. De flesta av oss älskar att höra sin egen röst. Vi berättar. Vi instruerar. Vi ställer frågor. Vi analyserar. Vi klagar. Vi uppmuntrar. Vi berömmer. Vi ältar. Ibland känns det som vi pratar i sömnen också. (s 113)

Steinberg menar att vi alla kan må bra av en stund tystnad. Han ger därefter flera intressanta förslag på aktiviteter/handlingar som alla har den gemensam nämnaren: använd inga ord! Prova att börja eller avsluta era arbetslagsmöten med någon minuts tystnad. Eller varför inte testa på att instruera, uppmuntra eller trösta ett barn utan ord. Ta gärna tecken, bilder eller kroppsspråket till hjälp.

Och hur var det då med den där genvägen? Steinberg förespråkar “spegling” som en utmärkt metod för att utveckling. Genom att titta på hur andra gör kan vi spegla oss, det vill säga vi får tankar och insikter som vi själva kan använda oss av. Även i dessa situationer gäller det att avgränsa sin observation, titta efter en specifik sak eller beteende. Som vanligt hjälper Steinberg till med bra uppslag till detta.

Feedback – att fråga efter, ge och ta tillvara på

Jag skulle vilja påstå att bokens budskap handlar om att lära sig fråga efter, ge och ta tillvara på feedback. Precis som idrottaren behöver ett visst antal träningstimmar så behöver pedagoger också träna hårt och ofta för att bli bättre. Det krävs både mod och vilja! Våga vara sårbar och glöm inte detaljerna!

Att hur hårt det än blåser kan vi lita på varandra och rida ut vilka stormar som helst. Vi är här för varandra och barnen. Vi gör varandra bättre. (s 105)

Söker du teorier, modeller eller statistik ska du hellre välja en annan bok. Steinbergs bok präglas av en enkelhet i angreppssättet, den lämnar mig med en känsla av att allt som står i den kommer från väl beprövad erfarenhet. Och visst finns det vetenskap bakom Steinbergs tankar. Men det här är först och främst en bok för dig som vill gå från ord till handling.

/Christine Åberg, förskollärare/utvecklingsledare, Vintrosa förskola

Senast uppdaterad:

Publicerad: