Bokblogg: Digital kreativitet – i förskolans undervisning, av Maria Högberg 

I snart tre år har förskolans läroplan haft strävansmål som berör ett digital lärande. Barnen ska ges möjligheter att utveckla en adekvat digital kompetens. I förskolans undervisning ska digitala verktyg vara ett av olika alternativ för att undersöka och utforska omvärlden. Samtidigt går den digitala utvecklingen i en rasande fart så hur och var ska vi börja?

Maria Högberg är förskolläraren vars brinnande intresse har lett till en ny tjänst, ett eget utbildningsföretag och nu även en bok. Hon finns på sociala medieplattformar och jag har länge följt hennes konto på Instagram. Därför blev jag väldigt glad när jag fick möjlighet att läsa hennes bok Digital kreativitet – i förskolans undervisning. Arbetar du med förskolebarn och har en vilja att utveckla din digitala kompetens så tillhör du bokens självklara målgrupp. Din tidigare erfarenhet inom den digitala teknikens värld spelar mindre roll, den här boken kan inspirera både nybörjare som erfarna. Högberg uppmuntrar till att ha ett öppet sinne och våga prova sig fram:

Låt din nyfikenhet överskugga rädslan att göra fel. Min erfarenhet är att vi alltid lär oss något nytt när det inte blir som vi tänkt från början.

Fylld med förslag

Den här boken är till brädden fylld med olika förslag på hur vi kan ta hjälp av digitala verktyg i undervisningen. Läroplanen ligger till grund för bokens utformning. Varje kapitel utgår från ett eller flera läroplansmål, innehåller olika aktiviteter och avslutas med en sammanfattning. Upplägget gör boken lätt att läsa, bilderna förtydligar och inspirerar. Jag lämnar varje kapitel med en känsla av att “det här vill jag testa”.

Mångskiftande aktiviteter

”Greenscreen”, projicering, robotar, lärplattor, telefonens kamera, webmikroskåp, QR-koder är några av alla verktyg som presenteras i boken. Aktiviteterna är mångskiftande, från det allra enklaste till mer avancerade. Många gånger (men inte alltid) finns det ett tekniskt verktyg i aktiviteten (iPad, robot, projektor eller liknande). Övrigt material kan vara papper, kartonger, tyg, blad, pinnar eller kottar. Fokusera inte på resultatet utan att låta barnen ”klottra” sig fram och uppmuntra deras kreativitet. Högberg uppmuntrar till att använda det analoga för att förtydliga och förenkla det digitala. Låt barnen programmera varandra innan de får prova att programmera en robot.

Högberg ger även tips på hur vi kan tänka kring en tillgänglig lärmiljö, i detta fall att ha flera lärplattor framme:

När barn på förskolan ritar och målar på vanligt papper sitter de sällan ensamma utan flera tillsammans. Det är en social aktivitet där de inspireras och lär av varandra. De vill vara tillsammans med andra när de skapar.

Bjuder in till eftertanke

Samtidigt som olika aktiviteter presenteras så bjuds läsaren in till eftertanke. Att dokumentera genom foto och film ställer krav på en etisk lyhördhet. Känner sig barnet okej med att delta i bild/filmdokumentationen? Är det okej att visa upp dokumentationen för andra? Har förskolan en väl utarbetad rutin för detta så ökar vi barnens trygghet och chans till att värna om sin egen integritet.

Ett annat välkänt fenomen beskrivs av författaren. När kameran kommer fram störs barnens fokus och i stället riktas uppmärksamheten till kameran. Jag känner igen problematiken och extra svårt blir det om vi dessutom ska ställa frågan: får jag ta en bild? Högberg ger som förslag att låta kameran vila under aktivitetens gång och efteråt ta en bild på resultatet. Jag tänker att i stället försöka inhämta barnens samtycke innan aktiviteten startar. Berätta för barnen vad vi ska göra och att vi kommer att ta lite bilder under aktivitetens gång. När vi är klara tittar vi tillsammans på bilderna vilket även ger mig som pedagog en extra möjlighet att urskilja ett eventuellt lärande.

En annan spännande tanke som Högberg lyfter handlar om hur mycket av dokumentationen som görs för att driva undervisningen framåt? Hur mycket dokumenteras för att ha något att visa upp? Vem är mottagaren? Pedagogerna, barnen, föräldrarna eller kanske rent av chefen?

"Måste inte användas för sin egen skull"

Högberg påminner om att digitala verktyg går under samma villkor som allt annat i förskolan.

Digitala verktyg måste inte användas för sin egen skull utan för att de tillför och möjliggör nya arbetssätt tillsammans med det vi redan gör i förskolan. Det är fortfarande målen i läroplanen som är det viktiga och digitala verktyg kan vara en av metoderna för att nå målen.

Det behövs en pedagogisk planering, närvaro, dokumentation och reflektion men framför allt ett samspel. För visst är det i samspelet som vi ofta upptäcker lärandet. Oavsett vilken metod eller redskap vi väljer att använda behöver vi samtala, utmana och reflektera tillsammans.

Som alltid när det handlar om appar och digitala verktyg finns en risk att dessa blir inaktuella snabbt. Låt inte detta avskräcka dig utan försök anamma Högbergs tankesätt:

Det vi gjorde på ett sätt då, kan vi göra på ett annat sätt idag och ytterligare på ett nytt sätt i morgon. Så i stället för att fokusera på hur själva tekniken fungerar, är denna bok skriven för att inspirera och väcka tankar och idéer.

Inspirationskälla

Det här är en bok som jag kommer att använda som inspirationskälla. Den är av en praktisk karaktär men den har samtidigt bjudit in till många spännande reflektioner. Jag återvänder till frågan hur förskolans undervisning ska ge barnen möjligheter att utveckla en adekvat digital kompetens? Självklart behöver barnen få lära sig hur verktygen fungerar rent praktiskt men det som spelar störst roll för deras lärande är att använda de digitala verktygen i ett nära samspel. Låt det digitala vara lika självklart som penna och papper. Använd dem för att öka barnens delaktighet och nyfikenhet genom att utgå från barnens intressen. Kanske kan du locka fler barn till att våga prova något som annars känns för svårt? Kanske kan de få möta eller uppleva något som annars hade varit omöjligt inom förskolans verksamhet? Nya språk, kulturer, miljöer - möjligheterna är oändliga. Det är bara fantasin som sätter gränser. Men framför allt, använd digitala verktyg för att ha roligt tillsammans!

/Christine Åberg, förskollärare och utvecklingsledare på Vintrosa förskola

Senast uppdaterad:

Publicerad: