Under 1600- och 1700-talen var hyllningstal och äreminnen en vanlig företeelse bland framför allt de något högre skikten i samhället. Retoriken hölls högt och man skrev, eller lät skriva, dikter och tal till födelsedagar, vigslar, namnsdagar och begravningar, samt andra viktigare händelser, till exempel vid flyttningar och byten av tjänster. Man lät även trycka dessa hyllningstal.
En samling av sådana tryckta hyllningstal finns bevarad i Karolinska skolans arkiv på Örebro stadsarkiv. Samlingen består av 188 likpredikningar/gravtal, 181 hyllningstal vid vigslar och drygt 100 hyllningstal med blandat innehåll. En inbunden volym med ca 380 hyllningstal skänktes 1869 till skolan av Pehr Hjalmar och Ernst Ludvig Fegraeus. Det finns även en volym med ytterligare 120 lösa hyllningstal i skolans samlingar. De flesta hyllningstalen är från 1700-talet och rör personer från olika delar av Sverige, bland annat Dalarna, Västmanland, Uppsala, Stockholm, men även Örebro län.
I sökregistret på stadsarkivets hemsida finns ca 500 hyllningstal, gravtal, likpredikningar med mera att söka bland.
Hyllningarna kan rikta sig till en skolmästare eller kyrkoherde som byter jobb, en bonde eller en 10-årig flicka som har avlidit, en brukspatron eller handelsbokhållare som gifter sig, drottningen på hennes namnsdag, eller kungen och drottningen som besöker staden på en resa. Hyllningstalen är ibland personliga, ibland högtravande, ibland refererande till den antika litteraturen, i några fall till och med skrivna på dialekt. Att skriva hyllningstal var en källa till extra inkomster för samtidens författare.
Under 1600-talet var det svenska begravningsväsendet mycket utvecklat. Det beskrivs som ett allkonstverk, där text, musik, konst och konsthantverk ingår i ett mäktigt samspel. En fransman skriver efter sin svenska resa 1681 att begravning "är den högtidligaste fest som firas i Sverige". Sverige intog en särställning gentemot begravningsbruket i andra länder. I slutet av 1600-talet kom till och med olika lyxförordningar som ett försök från statsmakterna att stävja de svenska begravningsexcesserna. Under 1700-talet förenklas begravningsseden successivt.
Man kan dela in texterna till begravningar i två kategorier; likpredikningar och gravtal. Likpredikan har en utvald bibeltext som en central del och är skriven och upplästes av kyrklig ämbetsman. Gravtalet är mer varierat till sitt innehåll, liksom vad gäller vem som skrev och läste upp det. Likpredikan bestod av den egentliga likpredikan, personalian, dedikationen och tacket. Det finns även två varianter av likpredikan, dels den som hölls vid utfärden från sorgehuset, dels jordfästningspredikan.
Registret är upprättat av Örebro stadsarkiv. Underlag: Karolinska skolans enskilda samlingar. Hyllningstal och likpredikningar volym 1-2.
Fler hyllningstal kan man finna på till exempel Kungliga biblioteket, som har en större samling, och på Genealogiska föreningen i Stockholm.
Läs mer: Göran Stenberg. Döden dikterar. En studie av likpredikningar och gravtal från 1600- & 1700-talen. 1998.
Senast uppdaterad:
Publicerad:
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Du har nu hjälpt oss att förbättra våra webbplatser.
Telefon: 019-21 10 00
Öppettider: Vardagar kl. 8–16.30
Besöksadress: Näbbtorgsgatan 10
Öppettider: Vardagar kl. 10–16
E-post till servicecenter