"Nästa gång kanske du ska gå en annan väg!"

Vi vet ännu ganska lite om hur vi i skolan kan hjälpa de kränkta och mobbade barnen och eleverna, så med start 2011 påbörjades ett forskningsprojekt om mobbning och socialt stöd. Under hösten har serien Morgans mission visats på SVT. Jag har träffat  Karin Hellfeldt och pratat om avhandlingsarbetet och lite om serien. 

Studie om mobbning

Jag är lite tidig och hon är fullt koncentrerad på sitt skrivande, där hon sitter i sitt rum på avdelningen för Kriminologi på Örebro universitet. Det är en gedigen kartläggning som är gjord och det finns mycket att ta hand om. Tillsammans med professorerna Björn Johansson och Odd Lindberg, Socialt arbete, och Henrik Andershed, kriminologi, gör Karin en longitudinell studie om barns erfarenheter av mobbning. Hon ställer sig särskilt frågorna: Hur förändras utsatthet över tid?, Vilka utvecklingsvägar finns? samt Hur är dessa relaterade till stöd från lärare och klasskamrater? Hon hoppas kunna identifiera vilket stöd barnen tyckt varit bra och därför vill ha.

Gott samarbete med skolorna i Örebro kommun

Udersökningenhar genomförts i nära samarbete med skolorna i Örebro, och Karin uppskattar verkligen rektorers och lärares engagemang. Via webbenkäter med unika log in, som alla elever i åk 4-9 svarat på under 2012-2014, kan man se att ca 6-7 % av eleverna upplever sig mobbade. Svarsfrekvensen är god, ca 80 %, så resultatens tillförlitlighet är hög. Detta betyder att ca 300 elever rapporterat att de upplevt sig som utsatta. Av dessa 300 är det ca 50 elever som är utsatta över tid, resten upphör och kommer till.

Alltså två klasser blir kontinuerligt utsatta för mobbning”, summerar Karin. Det kan tolkas som att det åtgärdande arbetet verkar fungera i majoriteten av fallen, men det förebyggande arbetet kräver utveckling eftersom det hela tiden fyller på.

Ökad medvetenhet om att problemet inte är den mobbade

I Skollagen talar man om kränkningar, en enskild händelse. Perspektivet är den kränktes upplevelse, och det sätt skolan ska förhålla sig till kränkningar och arbeta är unikt i världen, enligt Karin. Det räcker alltså med en enskild handling, så är skolan skyldig att agera. Länge har det varit en statisk syn på mobbning, att problemet ofta legat hos de mobbade personerna själva, genom att man letat lösningar i t ex individuella egenskaper och inom aggressivitetsforskningen. Ofta läggs ansvaret tillbaka på den mobbade själv. Nu är det större medvetenhet om hur skolkontexten, värderingar leder till vissa beteenden, fortsätter hon. Utifrån det sociokulturella perspektivet, som också skolans läroplaner bygger på, är bilden mer komplex än så. Det är inte bara ett offer och en som kränker. Dessa båda finns i en grupp med fler roller/aktörer som är delar i processen; centrala roller som handlar, pådrivande roller som hejar på, skrattar, uppmuntrar och outsiders, de som står bredvid men inget gör. Det blir då viktigt att fokusera på och involvera alla dessa. Detta är just vad som förespråkas i de flesta antimobbningsprogrammen.

Mobbningens roller

Morgans mission kan väcka debatt

Generellt är alla mot mobbning, det ser man i attitydundersökningar. Utmaningen i det förbyggande arbetet handlar alltså om hur man får personerna att gå från den övertygelsen till handling. Hur kan man få de som står bredvid att agera? För pedagoger och annan personal som arbetar med barn och elever är det viktigt att tydligt ta ställning när t ex ”busbråk” uppstår. Här kommer vi in på TV-serien Morgans mission och en sekvens där en tillitsövning inte går som tänkt och Morgan låter det passera. Det är några elever som börjar bråka, på skoj, intygar alla, även den elev som vi redan förstått är utsatt. Hur göra då? Jag tänker högt och refererar till egna erfarenheter som lärare, då jag varit rätt att ytterligare utsätta, peka ut, om jag försöker reda ut och markera. Enligt Karin är det avgörande att ingripa tidigt och det rådet får också Morgan. Björn Johansson, Karins handledare, ser vi som återkommande coach i serien och nästa dag tar Morgan itu med konsekvenserna av den havererade tillitsövningen. Viktigt är att inte peka ut varken offret eller den som mobbar utan att prata om situationen och konsekvenserna av handlandet och värden allmänt. Av detta kan konstateras att lärares deltagande och ibland initiativ till busbråk således är kontraproduktivt. Vad kan ett program som Morgans mission bidra med? undrar jag. Karin märker att programmet väcker debatt, att intresset återuppväcks. ”Det kan vara bra för föräldrar som kanske inte vet så mycket om vad som händer, men också för läraren, som kan få syn på sig själv och reflektera över sin egen roll”, tror hon.

Porträtt Karin Hellfeldt

Karin Hellfeldt

Karin fortsätter att berätta om vad forskningen visat, nämligen att skolor som lyckas med arbetet mot mobbning involverar barnen på riktigt i vardagen och i antimobbningsarbetet och planerna. Hon varnar för att bli styrd av planer och checklistor, rädslan för att inte ha gjort rätt och riskera att bli anmäld. ”Kolla av vad eleverna tycker är bäst, de vet”, säger hon.

Vad behövs då av en lärare?

För det första måste hela skolan och kommunen stå för samma värden och följa överenskomna riktlinjer. Läraren måste bli bättre på att uppmärksamma de barn och elever som utsätts för kränkningar och mobbning. De vill inte berätta, säger Karin, då många känner skam eller tror att "alla" redan vet. Det är viktigt att ta reda på varför eleven har frånvaro eller varför någon alltid väljer att arbeta eller vara ensam. I de kompletterande djupintervjuerna som Karin genomfört sa en elev:

Jag hade bara velat att någon lyssnade, trodde på mig --- inte skällde och tvingade ut mig på rasten.

En annan elev berättar att hen fått skäll, blivit ifrågasatt och förminskad:

Nästa gång kanske du ska gå en annan väg!

De barn och elever som kommer ur mobbning kan återhämta sig

Detta kan man konstatera utifrån intervjuer och enkäter. Dock återgår hälsan och relationer inte till samma goda nivå som innan mobbningen. ”Det är därför viktigt att arbeta vidare med elever som kommit ur mobbning - ärendet är inte avslutat!”, påpekar Karin. Den kroppsliga och själsliga hälsan förbättras, liksom kamratrelationerna. Relationen till läraren är påverkad även efteråt, det saknas förtroende. Här förbättras inte värdena, enligt Karin. Detta beror sannolikt på att barn och elever berättat just för en lärare och inte blivit trodd eller tagen på allvar. Kanske har mobbningen t o m skett i klassrummet med vuxen närvarande, som inte ingripit. Dessutom uppger ca 1 % av de mobbade barnen och eleverna att det varit en lärare som mobbat dem.

Karin summerar

Tryggheten och hälsan är förutsättningar för kunskapsinhämtning. Kränkta och mobbade barn och elever har svårt att få ro att koncentrera sig på skolarbetet. De riskerar att få gå om någon årskurs. Karins kartläggning visar att även i vuxen ålder kan vissa platser eller situationer upplevas vara jobbiga, t ex att duscha med andra. För vissa mobbade leder utsattheten t o m till självskadebeteenden och självmordstankar. Någon siffra på hur många självmord som beror på mobbning finns inte, då man omöjligt med säkerhet kan veta vilket skälet för självmordet är.

Den bild Karin ger är ganska tung och jag känner mig illa till mods. Samtalet har stannat av och i alla fall jag tänker på hur himla viktigt det är att vi ser, SER PÅ RIKTIGT, alla elever och agerar, AGERAR PÅ RIKTIGT, mot kränkningar och för allas lika värde och rättigheter.

 

/ Carina M Koutakis

Läs mer om Karin Hellfeldt  och hennes forskning.

Senast uppdaterad:

Publicerad: