Förstelärarnätverk med Per Kornhall

Lite drygt 40 stycken av gymnasie-skolans förstelärare samlades igår på Conventum för att sammanställa och utvärdera läsårets gemensamma nätverksarbete. I samband med träffen bjöds det även på föreläsning med Per Kornhall.

Dagen inleddes med summering och analys av läsårets tre tidigare träffar. Det konstaterades att nätverkets inledande träff i september fokuserade på förstelärarnas förväntningar, föreställningar och fantasier kring sitt uppdrag samt en genomgång av skolverkets rapport "Vad gör försteläraren". Deltagarna delades dessutom in i åtta basgrupper, med 8-9 lärare i varje grupp, för att främja det kollegiala lärandet och det reflekterades över möjligheter och utmaningar i försteläraruppdraget.

Under nätverkets andra träff i november samtalades det om konkreta verktyg för att leda kollegialt arbete och hur förstelärarrollen ser ut för lärarna idag samt hur det skulle kunna se ut i framtiden.

I januari diskuterades bl.a. hur det är att möta motstånd i förändringsarbete och kollegialt lärande utifrån basgruppernas egna behov och önskemål. Modellen Open Space användes för att skapa gemensamma dialoger om förstelärarens roll och uppdrag.

Per Kornhall

Störst utrymme under dagen fick dock Per Kornhall som föreläste om skolutveckling på vetenskaplig grund. Föreläsningen, som genomsyrades av ett sunt kritiskt förhållningssätt gentemot svensk skola och svensk skolutveckling, besvarade ett antal i förväg ställda frågor om allt från ämnesbetyg till kollegialt lärande. Där den senare även fungerade som ett slags röd tråd genom hela föreläsningen. Teser och påståenden var genomgående vetenskapligt underbyggda, vilket utstrålade en stor trovärdighet.

Bara för att man har en bra idé, behöver det inte bli bra när man genomför den.

Kornhall inledde med att resonera kring den svenska skolans målrelaterade betygssystem och konstaterade att de som skrev målen nog tänkte att det skulle bli tydligt och motiverande för elever som ville nå nästa nivå. Men ingen tänkte då på vad som skulle hända med alla elever som inte blir godkända. Avhoppen från skolan ökade drastiskt.

Hur mäter man lärares skicklighet?

När det gäller förstelärare och förstelärarreformen fastslog Kornhall att de som var med och sjösatte reformen inte riktigt visste vilket ben de skulle stå på. Skulle det handla om att belöna skickliga lärare för deras arbete eller att uppmuntra vissa lärare till att ta ett större ansvar i utvecklingsarbetet?

Tyvärr, menar Kornhall, är det "belöningsbenet" som har fått som fått fotfäste i reformen och han anser att det istället borde vara lärare som är beredda att ta ett större ansvar i utvecklingsarbete som skulle få försteläraruppdragen. Genom att hänvisa till Michael Fullans forskning, menar Kornhall dessutom att det är vetenskapligt bevisat att sådana belöningssystem inte är framgångsrika inom skolutveckling. Det är viktigare att fokusera på att utveckla undervisningen än att lyfta fram enskilda lärares skicklighet. 

Vi måste börja inse att det kollegiala arbetet är viktigt. Vi måste prata om undervisningen i skolan.

Kornhall menar vidare att det kollegiala utvecklingsarbetet är en mycket viktig beståndsdel för enskilda skolors utveckling. Men det räcker inte med att vi bara pratar om det kollegiala lärandet, vi måste faktiskt sätta oss ner och samtala om vår undervisning också. Kornhall menar att det finns tre avgörande delar, som alla måste genomsyra ett kollegialt utvecklingsarbete. Tydlighet, gränssättning och transparens. Det är viktigt att alla kollegor vet och förstår vad det är för uppdrag som försteläraren har fått, detta uppdrag ska vara transparent genom hela organisationen. Det är också viktigt att försteläraren sätter gränser för vilket ansvar som ska bäras. Har du inte fått någon tid, så har du inte fått något uppdrag, menar Kornhall.

Jag önskar att jag dog under en studiedag eftersom övergången mellan liv och död då skulle vara omärklig

Citatet ovan är hämtat från Helen Timperley och symboliserar värdet av studiedagar och stora konferenser. Kollegialt lärande är dock något annat än studiedagar och konferenser. Kornhall pratar istället om Learning Studies och den japanska versionen Lesson studies och definierar bergreppet på följande sätt:

Olika former av kompetensutveckling där kollegor genom strukturerat samarbete tillägnar sig kunskaper ur ett brett kunskapsbegrepp som också innehåller förmågor och färdigheter, i den dagliga praktiken.

Att sammanfatta en förläsning på fyra timmar är inte enkelt. Speciellt när det är så mycket som har satt igång tankar och som man vill föra vidare. Ovanstående text utgör därför bara ett väldigt begränsat axplock ur några delar av föreläsningen. Jag vill därmed rekommendera alla som någon gång får chansen att lyssna på Per Kornhall att ta den. Det är väl spenderad tid, trots att det inte faller under hans egen definition av kollegialt lärande.

/Stefan Karlsson, Redaktionen Pedagog Örebro