KurtCoolo en bit i ett poststrukturellt undervisningspussel

Ifous-projektet "Flerstämmig undervisning i klassrummet" är precis avslutat. Ekängens förskola har deltagit och i detta blogginlägg beskriver Anna och Karin hur de arbetade med den poststrukturellla undervisningsteorin. I fokus stod en mask vid namn KurtCoolo..

Allt började med en mask i en hand… eller ska vi vara ärliga så var det många händer och med ännu fler maskar i. Det var hur som helst väldigt tydligt att barnen på Solkatten var intresserade av maskar. Det var i början av hösten och fukten i marken hade gjort att vår gård berikades av massor av maskar. Vi uppmärksammade barnens intresse för maskar och observerade dem under en vecka för att se vad det var hos maskarna som fascinerade dem. Barnen bubblade av frågor om maskar. Var bor de? Hur bor de? Vad äter de? Vem äter dem?

Vid kommande reflektionstillfälle påbörjade vi vår samplanering kring masken. Vi tänkte att vi skulle ta avstamp i naturvetenskapen vilket var det ämne som de flesta av barnens frågor grundande sig i. Vi planerade ett undervisningstillfälle där vi skulle fokusera på var masken bor och vad den äter. Vi var superladdade och taggade inför barnens reaktion, som dessvärre fick vi inte alls den reaktion vi förväntat oss, de verkade inte alls tycka det var intressant nu.

Lite förbryllade satte vi oss ner inför nästa reflektion, vad hände? Varför var de inte intresserade? Det här var ju de tankar som de tidigare lyft men nu verkade de inte ett dugg intresserade trots att vi varje dag upplevde deras oförminskade nyfikenhet på maskar. Vi valde att luta oss tillbaka på ett ämne som barnen var välbekanta med nämligen ateljén och skapande. Vid nästa planerade undervisningssituation gick vi in i ateljén och skapade våra egna maskar; barnen var eld och lågor. Wow det här är min mask och den heter Älskling! Då ställde vi pedagoger frågan: Var ska de bo? Barnen funderade… var bor masken? I jorden! Men hur sover de? Sover de i våningssängar? Nu fick vi återigen backa tillbaka till reflektionen och göra en ny samplanering utifrån dessa frågeställningar.

Byggde en maskkompost

Vi bestämde oss för att göra ett nytt försök med naturvetenskapen nu med fokus på maskens bostad. Vi tittade tillsammans på filmer om hur maskar bor och också en film om en mask som hette Sigge som sjöng om vad han åt och bajsade. Tillsammans med barnen byggde vi en maskkompost till maskarna. Vi gick ut och samlade löv, jord och sand för att kunna bygga vårt maskbo. Barnen var väldigt noga med att alla skulle vara delaktiga och när boet var klart skulle det fyllas på med maskar! När maskarna flyttat in väcktes återigen intresset för vad masken äter. Vi valde här att väva in hållbar utveckling när vi återigen tittade på filmen om masken Sigge där han sjöng om att det han äter blir till jord. Vi fick lära oss att äppelskrutt och löv tycker Sigge är mums och det blir sedan till jord när masken bajsar. Tillsammans gick vi ut på jakt efter mat till maskarna, när vi kom hem till Solkatten visade det sig att vi även hittat en hel del saker som maskar får ont i magen av, vi fick helt enkelt sortera mat som masken äter och saker som masken får ont i magen av.

Blev intresserade av maskarnas rörelsemönster

Vid nästa reflektionstillfälle upptäckte vi att barnen hade börjat intressera sig för maskarnas rörelsemönster. Hur tar sig maskarna framåt och hur ser de ut när de rör sig? Vi tog med oss masken in i våra undervisningssituationer som var fokuserade på rörelse; vi ålade som maskar och kröp som maskar och funderade mycket runt hur masken borrade sig ner i jorden. För att kunna fokusera på barnens frågor kring maskens uppbyggnad valde vi att ta oss in i ateljen igen och skapa en egen mask. Alla barn skapade tillsammans en mask av en strumpbyxa fylld med bomull. Maskens segment skapades av gummisnoddar som vi trädde runt maskens kropp. När masken var klar fick han vila i ett bo vi tillsammans skapat av en korg och ett tyg som barnen tyckte såg ut som jord.

Brev om maskar

När vi kom tillbaka till förskolan efter helgen hade masken lämnat ett brev till oss i sin korg. Där berättade masken för oss att masken var jätteglad över att ha blivit så fin men att den gärna ville ha ett namn. Här kopplade vi ihop läroplanen med barnkonventionen och alla barns rätt till ett namn. Barnen fick komma med förslag på namn till masken och sedan röstade vi. Barnen fick rösta med hjälp av varsin duplokloss. En duplokloss var en röst, det namn som fick den högsta stapeln vann omröstningen.

Kurt och Coolo fick lika många röster

När vi räknat rösterna hade Kurt och Coolo fått lika många röster, detta resulterade i en ny omröstning om masken skulle ha ett dubbelnamn eller inte. Efter att vi räknat rösterna igen visade det sig att masken skulle heta KurtCoolo, här skapades ämnet Demokratik (Demokrati/Matematik-transdisciplinärt). KurtCoolo blev en central och självklar del i vårt fortsatta projektarbete, vår cyborg. Vi firade KurtCoolos namngivning med en stor höstfest och efter den tog vårt projekt en ny vändning. En vändning där barnen nu fått upp intresset för att vi alla hade olika och lika namn och hur vi bodde, detta ledde till att vi nu fokuserade på barnkonventions olika artiklar.

KurtCoolo

Vårt projekt ägdes rakt igenom av barnen. Det var hela tiden deras intresse som förde projektet framåt. När vi upplevde att vi tappade barnens intresse lite backade vi tillbaka till observationer, reflektioner och planeringsunderlag och kunde på så sätt se var vi tappade och hur vi istället skulle gå vidare. Här har vi i samplanering/samvärderingsunderlagen lätt kunnat se var vi behövde göra en förändring för att återfå barnens intresse.

Trygga i den poststrukturella undervisningsteorin

Vi upplevde att vi kände igen oss och kände oss trygga i att leda i den poststrukturella undervisningsteorin. Vi kände igen oss i att följa barnens intresse och att projektet byggdes upp kring detta. Hur långt vi kan ta oss i ett projekt beror på såväl barnens intresse men även på vilka ämnen vi pedagoger väljer att fokusera på eftersom barnens frågeställningar ofta berör mer än ett ämne. Vilket av barnens intressen är det vi väljer att lyssna på och lyfta? Det kan vi se som en utmaning.

Det har blivit väldigt tydligt för oss vad en cyborg med hög agens kan innebära för ett undervisningstillfälle/projektarbete. Vi har genom den här undevisningsteorin ökat vår förståelse för vikten av att introducera ett material för barnen på ett tydligt sätt samt hur viktigt det är att detta sker tillsammans med en närvarande pedagog med viss förkunskap kring materialet, vilket leder till att materialet får en hög agens.

/Anna Rohlén och Karin Johansson, Ekängens Förskola

Senast uppdaterad:

Publicerad:
Hade du nytta av innehållet på den här sidan?

Tack för ditt svar!

Tack för ditt svar!