Bokblogg: Utforska digitala verktyg i förskolan

Boken är uppdelad i tydliga kapitel vilken gör den lättläst och alltid intressant enligt mig. I läsningen fastnade jag ofta och stannade upp och tänkte, hur kan jag ta med mig detta? Hur för jag mina frågor vidare till min verksamhet, till mina kollegor? Hur har Anna tänkt när hon jobbade med denna bok? Ja frågorna blev många under tiden. Jag tänkte ta med er i några av mina funderingar som jag fastnade för.

Först vill jag hylla Anna till en bra och innehållsrik bok, den ger fakta på ett lättläst sätt. Många praktiska exempel som sagt sätter i gång funderingar och tankar i huvudet det gillar jag! Det enda som är tråkigt är att hon ofta skriver om appar som låter väldigt intressanta men utan namn, förståeligt men synd.

Intressant inledning

Boken börjar med en intressant inledning som fyller min anteckningsbok snabbt. Det är dessa många av funderingar som vi möts av i vardagen. Jag väljer att citera lite:

”Digitala verktyg påverkar hur vi möter och tar oss an vår omvärld. Digital kompetens blir därför en fråga om demokrati. Både barn och vuxna behöver ha en bred digital kompetens för att vi ska kunna ta till vara våra rättigheter, våra skyldigheter och våra möjligheter i det digitala samhället – och förskolans roll i detta är viktig. ” (s11)

Det är mycket vi i förskolan skall göra. Digital kompetens det är stort enligt vissa, krävande enligt andra, men för mig och många med mig så är det utmanade och roligt. För vad är det egentligen vi möts av i vår omvärld? Vad kommer våra barn möras av? Anna lyfter en forskning av Susanne Kjällander (Brising,2016), som betonar detta med att digitala verktyg ska komplettera inte ersätta annat material. Det är det här vi vill komma till, men hur gör vi det? Vi diskuterar ofta verksamheten, vi har reflektionstillfällen och spontana tillfällen, stunder ute som inne. Det är vid dem tillfällena vi även ska tänka både digitalt och analogt som komplement för varandra.

"Men det viktigast vi har är oss själva, vår nyfikenhet!"

Nu har förskolan en ny läroplan att luta sig mot. Vi har även nationella digitaliseringsstrategin (utbildningsdepartementet,2017) och olika handlingsplaner i olika kommuner. Ta till vara på dessa dokument som riktlinjer och hjälpmedel. Men det viktigast vi har är oss själva, vår nyfikenhet! Alla har vi någon gång fått någonting nytt, en leksak, ett klädesplagg, en penna eller något digitalt. Vad det är spelar ingen roll. Vi vill undersöka det och se vad det passar bäst till eller i vilken situation det kan användas. Anna menar att barnen använder sig av ett klotterstadie i möte med nytt material. Det menas att få vara kvar i undersökandet, att låtas vara nyfiken och upptäckande utan ett resultat på engång. Det måste få finnas i mötet med digitala verktyg också.

Detta fick mig att tänka till, vi strävar efter ett ständigt resultat och en fortsättning. Jag tror det är därför många inte riktigt orkar och vågar stanna kvar i samma digitala verktyg om och om igen. Vi vill vidare. Vi vill gärna se ett resultat. Men hur ska vi pedagoger få stanna upp och prova? Låter vi barnen göra det? Hon menar att om barnet behöver stöttning av oss pedagoger riktas fokus från utforskade till själva tekniken.

Vi pedagoger behöver helt enkelt våga

Jag har tillsammans med andra kollegor ordnat workshop i digitala verktyg. Detta har varit väldigt uppskattat då pedagogerna tillsammans och själva har fått möjlighet att prova de olika materialen. Jag tror att detta är något som behövs mer inom förskolan, lägga en liten stund på arbetsplatsträffen eller reflektions tillfället till att faktiskt få befinna sig i undersökandet.

Upplevelsen att ha provat materialet och faktiskt känna till apparna som finns i lärplattan är viktigt. För att komma förbi oron behöver vi pedagoger helt enkelt våga ge oss in i klotterstadiet igen tillsammans med barnen men även på egen hand!

/Sara Pergemo, förskollärare och digitaliseringspedagog, Klöverängens förskola