Digitala verktyg och medier som stödjer lärandet mot målen i förskolan

Digitala verktyg kan utveckla barns empati, respekt och ansvar för den värld vi lever i på ett sätt som barnen förstår och kan relatera till på ett mycket inspirerande sätt. När det overkliga/fantasin möter det verkliga skapas värdefulla reflektioner och bilder som möjliggör barns förståelse kring hur de själva kan påverka världen i en både demokratisk och empatisk riktning.

Jag vill i det här inlägget dela med mig av de, för mig, fantastiska tankarna som förskolorna i Reggio Emilia har kring användningen av digitala verktyg i förskolans verksamhet. Jag var där på ett veckoseminarium i våras och längtar redan tillbaka.

Jag inspirerades mycket av deras tankar kring empati och värden, som genomsyrar det pedagogiska arbetet i förskolorna där. Användningen av de digitala verktygen, ger barnen inlevelse, förståelse och en vilja att påverka verkligheten.

Digitala verktyg som Ipad, datorer, projektorer och webbkameror betyder ingenting om de inte används i ett sammanhang som gör att verktygen kompletterar och förstärker kunskaper i det verkliga hos barnen.

Den ständiga kopplingen mellan ute och inne är återkommande i de projekt som barnen arbetar med.

Projekten som är långa över tid är ofta förlagda till en plats ute. Det kan vara en liten yta vid ett träd, en nedlagt gård vid en fabrik, ett torg en bäck osv.

Ett exempel på en början av ett projekt var när barnen och pedagogerna besökte en övergiven fabrik. På gården var det bara asfalt. Bara några få växter fanns där som väckte barnens nyfikenhet. Hur kunde de överleva i asfalten och varför valde de att växa där? Med tiden i projektet blir barnen medvetna om sina egna liv och andras. Vilka styrkor har till exempel barn utan föräldrar i en fattig del av världen och vad har de som inte vi har?

Genom dokumentation i form av skisser, foton och texter undersöker man vad som händer över tid på platsen. Barnens reflektioner och teorier är i ett ständigt forskande och undersökande. Även pedagogernas reflektioner finns med i samma dokumentation som barnens. Det blir tydligt hur processen fram till viktigt lärande blir till.

Bildbanker på dator, förstoringar på väggen av det verkliga, kopplas ihop med ritade djur/människor som man lägger till i bilden. Filmer och sagor skapas, urklippta broar av papper fotas och läggs in i den verkliga bilden på en dator för att hjälpa myran över vattnen mm.

Barnen ser världen i ett annat perspektiv och nya tankar och lösningar utvecklar barnens förståelse för det sammanhang de själva både lever i och kan påverka. Barnens teorier och samtal leder lärandet framåt. Pedagogerna har en tydlig plan för vad de vill att barnen ska lära sig i slutet av projekt. Man pratar om ”Gemensamma horisonter” att närma sig.

Barn och digitala verktyg

Barns fantasi berikar möjligheterna att se det vackra och tron på att de själva hör ihop med naturen och dess gåvor och kan påverka olika sammanhang. Fantasin skapar lust och förståelse i mötet med det verkliga. De digitala verktygen förstärker och stödjer viktiga värden som pedagogerna vill att barnen ska tillägna sig.

Fantasi (som utvecklar problemlösningar) används i samtalen och reflektionerna med barnen. Sakta och på djupet förstår barnen hur saker och ting hänger ihop. Projekten får ta tid och man arbetar i flera sidospår för att ett sammanhang ska träda fram.

Empati för naturen är genomgående tydligt i projekten och vårt solidariska ansvar att bevara det estetiska och friska. Tillsammans läggs en grund i barnens liv. Barnen kopplar förutsättningar och olikheter mellan människor och förstår att var och en av oss har sin historia och behov av platser som gör att man mår bra. Precis som olika växter. Varje människas historia är intressant, så därför bjuder pedagogerna även in föräldrarna som får berätta sin historia. Pedagogerna vill veta vilket barn de har framför sig.

Jag som älskar Italien och har bott där i flera år, förstår att denna pedagogik sätter spår hos människorna. Gatorna i Reggio Emilia är rena från skräp. Människorna hjälper varandra snabbt vid behov. Sitter det en människa ensam på bussen, så sätter man sig där som sällskap. Fattas det lite pengar i mataffären, så löser det sig osv. Så är det inte riktigt alltid här hos oss, men jag tror att vi kan närma oss lite av denna ”kultur” i ett arbete utifrån denna pedagogik.

Aktuell forskning visar att digitaliseringen i skolan handlar mer om skolutveckling än om teknik. Utan en pedagogisk plan kopplad till en fortbildning för lärarna blir datorn bara ett tekniskt hjälpmedel, en skriv- och surfmaskin1. Kommunen ska utveckla lärandeformer och pedagogik och ge lärarna möjlighet att lära sig att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

Digitala pedagogiska verktyg ska ses som en naturlig del i verksamheten i förskola och skola, och bidra till att resultaten och verksamheten förbättras och effektiviseras. Personalens kompetens kommer att vara betydelsefull för att göra de digitala verktygen till en naturlig del av undervisningen. Lärarna ska få möjlighet att utveckla sin digitala kompetens för att planera, genomföra och utveckla undervisningen, och därmed elevernas lärande, med stöd av digitala verktyg. Digitala verktyg ska inte störa och distrahera.

Ovanstående text är hämtad från Örebro kommuns digitaliseringsstrategi, Digitalisering – mer än bara teknik. Jag tycker att den berättar hur viktigt det är att vi använder de digitala verktygen på ”rätt sätt” utifrån vårt lärandeuppdrag.

Hoppas ni inspireras av min text och får nya tankar kring digitalisering i förskolan precis som jag.


/ Jenny Lindahl, Utvecklingsledare Fåraherdens Förskola, Örebro

Senast uppdaterad:

Publicerad: