Folkliv i Örebro 1812

Fredshuset, Storgatan 7 (nu rivet). Bildkälla: Örebro stadsarkiv

Fredshuset, Storgatan 7 (nu rivet). Bildkälla: Örebro stadsarkiv

År 1812 var ett händelserikt år i Örebro. Detta år utlokaliserades riksdagen ännu en gång till Örebro av säkerhetsskäl. Riksdagen hölls mellan april och augusti. Ett fredsavtal slöts i juli månad i Örebro mellan Sverige och England i änkan Hjorts hus med adress Storgatan 7.

En mängd personer kom till Örebro detta år. Stadens befolkning var vid denna tid ungefär 3000 personer. Antalet besökande i samband med riksdagen var enligt den danske resenären Christian Molbech så många som över 2000 personer. Detta ledde förstås till en ökad aktivitet för stadens ansvariga. På denna tid fanns tullar i staden genom vilka in- och utpassering skulle ske. Vilka tullar som fanns och vilka som skötte dessa syns i stadens räkenskaper.
 
Att det var stor trafik vid tullarna framgår av att en stor mängd tryckta rapportblanketter införskaffades i maj månad och kvitterades av tullskrivarna. Totalt cirka 1000 blanketter lämnades ut under maj och juni månader.

Rekvisition av rapportblanketter till Örebro stads tullar 1812

Rekvisition av rapportblanketter till Örebro stads tullar 1812

"Reqvisition av rapportpapper till stadens Södra, Norra, Östra och tvenne Västra tullar i maj 1812."  

8 maj             18 exemplar till vardera tullen — 90
11 maj           återfått 448 exemplar från General Adjutants expeditionen
11 maj           enligt landshövdingens resolution kommer tullskrivaren Sprinchorn                         att för denna dag mista sitt appointement 32 skilling banco för                        försummad tillsyn vid tullen.
12 maj           tullskrivaren Lundberg för dito
13 maj           tullskrivaren Kjellberg för dito
21 maj           tullskrivaren Lundberg för dito
15 maj           till vardera tullvakten 88 exemplar av rapport papper — gör 448 ark

...


De som skötte stadens tullar 1812 var enligt kvittenserna:

Väster tullvakt — Anders Landström

Norr tullvakt — C. Kellberg

Söder tullvakt — N. Lundberg

Öster tullvakt — C. Sprinchorn

Nya vaktstuvutullen — C. P. Enbom


Lite ögonvittnesskildringar från Örebro för 200 år sedan får vi av dansken Molbech. På sin resa genom Sverige 1812 anlände han efter att ha varit i Värmland till Örebro. Han beskriver ankomsten och staden på detta sätt, och omnämner även rapportblanketterna:

Om ankomsten till Örebro

"... [min resa] nu gick den oupphörligt framåt och kl. 6  om eftermiddagen voro vi alla i Örebro. Här måste vi vid  tullporten uppskrifva våra namn, stället, hvarifrån  vi kommo och dit vi ärnade oss, på en lista, som blott för en dag innehöll öfver 80 ankomne resande. Derefter måste vi begifva oss till inqvarterings-kommissionen, hvilken är nedsatt, att så länge Riksdagen varar, skaffa alla till staden ankommande främlingar qvarter. Ifrån denna visade man oss till Poliskammaren, för att få våra pass öfversedda, och mig, såsom utländning, underrättade Borgmästaren, att mitt pass först måste uppvisas för Landshöfdingen, innan jag kunde få tillåtelse att qvarblifva i staden. Sedan jag tvenne gånger sökt honom förgäfves, träffade jag honom ändtligen på Poliskammaren.

Såväl Landshöfdingen Baron Löfwensköld, som Borgmästaren Lagman Nordell visade mig utmärkt artighet, och ett mycket  godt och rymligt rum blef anvist mig ensam hos en Bagare  [Olof Bergström]. Jag måste anse detta såsom en synnerlig  lycka, emedan man eljest här, dels af brist på rum, dels äfven  derföre att rang, titlar och penningar yttra sitt vanliga inflytande,  stundom vid inqvarteringar sammanpackar fyra till fem personer  i ett litet rum.

Man må icke heller förundra sig, att en nästan fördubblad folkmängd måste göra trångt i en stad, sådan som  Örebro. Vanliga antalet af dess invånare räknas till emot 3000, och nu för Riksdagens skull äro härtill komne öfver 2000 fremlingar. Dessa bestå icke blott i den ganska talrika Adeln ock de öfriga Riksdags-Deputerade, samt en svärm af resande, hvilka nyfikenhet och interesse, hitlocka; utan äfven hela Hofvet, som hitflyttat, samt största delen af Regerings-Departementernas Embetsmän. Man kan föreställa sig, att detta måste medföra betydliga omkostnader och man har berättat mig, att Riksdagen 1812 kostade Staten 200,000 R:dr Banco..."  

Under april månad utförde enligt stadens räkenskaper dagligen fyra man ur stadens brandvakt "vaktgöring" vid polisen och inkvarteringskommittén, under maj månad två man dagligen.

Brandvakter och tornväktare i Örebro 1812

Brandvakter och tornväktare i Örebro 1812

"Till nedannämnde Stadens Brandvakt och Tornväktare behagade stadens lovliga Femmanskammare av brandkassemedlen betala ett kvartal av innevarande års lön:  

Olof Öberg
Abrah. Arbolin
Israel Norling
Jan Skagerling
Eric Halmén
Lars Klingberg
And. Vedholm
Olof Lengström
Eric Hedelin
Anders Schelander
Anders Asklund
Lars Hoffström
Nils Zetterberg
Carl Kihlström
Olof Tyberg
Eric Ryding  

Örebro 29 augusti 1812"

Var och en fick 3 riksdaler och 28 skilling riksgälds i lön för kvartalet

Att det var mycket människor av alla slag i rörelse på stadens gator vittnar Molbech om.

Folklivet i staden under riksdagen

"Det är naturligt, att detta hvimmel af menniskor, Hofvets glans och föreningen af nästan hela den förnäma, rika och ansedda verlden i Sverige, måste göra denna eljest tämligen obetydliga uppstad till en af de för ögonblicket interessantaste städer i Riket. Stadens invånare måste finna sällsam den förändring, som förestår dem, när allt detta lif och denna öfvergående glans hastigt försvinner, när tomheten följer på den stojande svärmen och folkmängden förminskas till hälften.

Nu liknar Örebro ett par af de mäst folkrika gator i en hufvudstad,  som en trollkraft ditflyttat och efter någon tid åter skall bortföra. Rika Adelsuniformer, med större öfverflöd af guld, än man i detta guldfattiga  land väntar sig, väldiga hattar med guldsnören, präktiga Riddarestjernor, stora och små kors glimma vid hvart steg vandringsmannen till möte.

Man ser icke mycket Militär (den skall i hela staden icke öfverstiga 700 man); likväl torde dess antal snarare vara större; ty bland fem menniskor man på gatan möter, är åtminstone en Riddare. Hvad som mest roade mig, var att bland denna förnäma svärm stundom se ett par stadiga Riksdagsmän, i sina enkla Bondekläder, vandra ganska förtroligt och utan all ceremoni genom mängden af Uniformer och Stjernor och Ordensband, och som kände, att de här icke voro på en lägre hylla, än Grefvar, Biskoppar och Borgmästare. Hvart Stånd har sin egen klubb, eller ett offentligt och för hvar och en öppet samlingsställe, dit man eftermiddagarna samlas för att röka tobak, dricka thé och tala om Statens behof..."  

"...Utom dessa politiska klubbar är här till Riksdagens bästa  äfven en offentlig spelklubb inrättad, der pharao och andra eljest förbudna hazardspel äro tillåtna att spelas för öppna dörrar. Att här äfven med de öfriga nödvändiga Hof- och Riksdags-apparater från Stockholm åtföljt en svärm tjenstaktiga nymfer, hvilkas politik är alldeles skiljd från Riksständernas och mest lutar åt Adelståndets parti, derom kan man om aftnarna på gator och spatsergångar snart blifva öfvertygad..."  

Kanske blev det extra mycket patrullerande detta år för i december fick stadens vaktkarlar och tornväktare utkvittera nya stövlar och skor tillverkade av stadens hantverkare.

Räkning för stövlar och skor till stadens brandvakt och tornväktare 1812

Räkning för stövlar och skor till stadens brandvakt och tornväktare 1812

"Förfärdigat till stadens brandvakt 12 par stövlar förskodda, och fyra par skor till stadens tornväktare av följande nämligen:  

Ålderman Gellerstedt 4 par stövlar
Linmark 4 par dito
Åkerquist 4 par dito
Kingren 4 par skor"  

Räkningen på 56 riksdaler och 12 skilling banco kvitterades av åldermannen Christian Gellerstedt.


Text: Stefan Nilsson

Arkivmaterial: Örebro stad. Femmanskammaren. Serie G1, Stadens räkenskaper 1812. Fotografier: Örebro stadsarkivs bildarkiv - fotografi ur ÖBO:s arkiv
Litteratur: Christian Molbech. Resa i Sverige åren 1812 och 1813. Första delen. Öfversättning. 1815. www.kb.se

Åtskilligt mer av Christian Molbechs iakttagelser av riksdagen i Örebro 1812 och under hans resa genom Sverige går att läsa i boken som finns tillgänglig på webben, digitaliserad av Kungliga biblioteket.

Christian Molbech (1783-1857) var professor i litteraturvetenskap, historiker, språkforskare och publicist. Han skrev flera reseberättelser, var Sverigevän och ivrade för skandinavismen.

Boken beskriver en resa i två etapper som börjar med en vistelse i Skåne, och färden upp genom Småland, Västergötland, och fortsätter till Stockholm, Uppsala och Blekinge.


Ursprungligen publicerat som Månadens dokument november 2012.

Senast uppdaterad:

Publicerad: