Cykla ej snabbare än en fullväxt man kan gå med rask gång och skräm inte hästar! - Ordningsföreskrifter för velocipedåkning i Örebro stad 1900

Ordningsföreskrifter för velocipedåkning i Örebro fastställdes, efter förslag av stadsfullmäktige och magistraten, av landshövdingen 1898.

År 1900 gjordes ett tillägg gällande inregistrering av cyklarna och nummerplåtar till dessa. Anledningen var att det visat sig ytterst svårt att, p.g.a. det stora antalet ”velocipedryttare”, kunna utöva tillsyn över dessa. Talrika klagomål över hur dessa färdats ”vårdslöst och överdådigt” på stadens gator och torg hade inkommit. Ordningsmakten hade dock ytterst sällan kunnat ingripa och sakfälla de skyldiga då de ej kunnat igenkännas.

Som enda lösning såg man nummerplåtar på cyklarna, något som givit goda resultat i andra städer. Dessa nummerplåtar skulle även vara olika andra städers. Lämplig färgsättning för Örebro ansåg man, med tanke på stadsvapnet, vara svarta siffror på gul botten. Denna färgkombination fanns veterligen ej i andra städer.

Den första cykeln ”nr 1” inregistrerades i Örebro i juni 1900. Ägaren var kvarnägaren, ingenjör Carl Engelbrektsson. Antalet cyklar genom åren i Örebro har varit ansenligt vilket bl.a. framgår av att redan 1937 registrerades cykel nr 82509. Denna ägdes av lantbruksarbetare Folke Johansson i Dylta bruk.

Dokument med Ordningsföreskrifter för velocipedåkning i Örebro stad 1900.

Ordningsföreskrifter för velocipedåkning i Örebro stad 1900.

Ordningsföreskrifter
för Örebro stad angående velocipedåkning

a) Utan särskildt tillstånd får velocipedåkning ej ega rum å annan allmän plats än den som är upplåten för körande.

b) Den, som färdas på velociped, åligger att dels i gathörn och invid gångbana, dels äfven der trängsel råder eller fara för sammanstötning kan uppstå, åka med långsam fart, hvarmed förstås en hastighet, som ej är större, än att en fullväxt man med rask gång kan följa med velocipeden;

  • att vid möte med åkdon eller ryttare hålla åt venster;
  • att vid färd förbi häst, som ledes, hålla åt den sida
    föraren går;
  • att, när fara för sammanstötning kan uppstå, gifva
    signal med ringklocka;
  • att färdas varligt förbi hästar och i god tid stiga af
    velocipeden vid möte med häst, som visar sig orolig,
    äfvensom när det eljest af körande och ridande
    påkallas eller är nödvändigt för undvikande af
    olyckshändelse;
  • att aldrig vid färd släppa styrstången med båda
    händerna; samt
  • att under den del af dygnet, då gatubelysningen eger
    rum, hafva på velocipedens främre del en lykta med
    tändt ljus, hvars sken tydligt synes på afstånd.

c) Vid färd inom staden skall på velocipeden finnas, bakom sadeln, tydligt nummer, anbragt på stadigt fästad gul plåt med upprättstående svarta siffror, minst åtta centimeter höga, minst 2,1 centimeter breda, med 7 millimeters öfverallt jemnbreda delar, samt med minst 8 millimeters afstånd emellan siffrorna; hvarjemte under den del af dygnet, då gatubelysning eger rum, velocipedens nummer tydligen bör visas antingen med liknande, väl belyst nummerplåt med nummer å ömse sidor, anbragt framför styrstången i velocipedens längdriktning, eller med på afstånd lätt läsbara nummersiffror å lyktans glas.
Numret får ej under färden vara skyldt.
På anmälan hos Poliskommissarien, dervid bör uppgifvas egarens namn, yrke och adress, bestämmes velocipedens nummer af Polischefen.
Numret får ej på annan öfverlåtas.

d) Flere än två velocipeder få ej framdrifvas i bredd, och det är tillika förbjudet att onödigtvis eller för öfning åka annorledes än rakt framåt.

e) Det i § 3 i ordningsstadgan för rikets städer gifna förbud att å gata, torg eller annan allmän plats köra ovarsamt och att vid vändningar i gathörn eller vid färd mellan gård och gata köra annorledes än med stor varsamhet, skall ega tillämpning äfven på velocipedåkning.

f) Den, som bryter mot någon af här ofvan gifna föreskrifter, böte, der ej straff enligt allmän lag bör följa å förseelsen, från och med två till och med tjugo kronor.

Cykeln i Örebro

År 1883 bildades Örebro velocipedklubb. En notis i Nerikes Allehanda berättar följande ”En velocipedklubb är bildad inom staden och ämnar 1 maj börja sin verksamhet med en utflykt till Adolfsberg”.

Det har berättats att klubbmedlemmarna övade sig flitigt på sina höghjulingar och företog utfärder i omgivningarna under sällskapliga och angenäma former.

I slutet av 1880-talet hade Örebro velocipedklubb vintertid övningar i allmänna läroverkets gymnastiksal.

”På 1890-talet blev klubbens verksamhet allt livligare. Då ägde de första cykeltävlingarna rum i staden. Dessförinnan hade de turistiska intressena befunnit sig i förgrunden bland våra hjulryttare.”

Johanna Berglund-Kjellin berättar i sina minnen upptecknade av Arvid Grundel i boken ”Från det gamla Örebro. En springflickas memoarer” om den tidiga cykelhistorien i Örebro. Bl.a. berättar hon om en tidig ”tävling” i Örebro.

”Apropå uppfinningar så sågs den första cykeln i Örebro redan på 1860-talet eller kanske på 1870-talet. Den var av trä och mycket klumpig. Det var visst någon mekaniker i staden som hade fabricerat den. Dess ägare var tryckaren på Nerikes Allehanda, August Andersson, som kom uttrampandes en dag på den till Loviselund, högeligen stoltserande.”

”Längre fram såg Johanna en dag unge ingenjör Carl Engelbrektsson på en hög cykel av 80-talets bekanta modell och samtidigt bankkassör Nett i Folkbanken på en låg cykel av ny modell med utväxling. De kappkörde på Södra landsvägen till Adolfsberg, och Nett vann – ”men det var nett ”, sa man i stan.”

Kappkörningen bör ha ägt rum efter 1885. Detta år introducerades de låga cyklarna i Sverige.


Text: Stefan Nilsson

Källa: Hoffman-samlingen. Volym 15 Cykel. Bl.a. Tidningsartiklar 13/10 1937, 15/8 1956.

Ursprunligen publicerat som Månadens dokument oktober 2001.

Senast uppdaterad:

Publicerad: