Bränder berättar om vardagslivet förr

Brandstodsbolaget försäkrade egendom på landsbygden i Örebro län. När det varit en brand gjorde den lokala brandstodskommittén i socknen en utredning som protokollfördes. I dessa undersökningsprotokoll finns många vittnesmål, allt från ägare till bondgårdar och fabriker till torpare, men även från grannar och andra som hade något att berätta om brandförloppet. Bränder drabbade ju både rika och fattiga. Ofta innehåller berättelserna upplysningar om vad personerna sysslade med när de upptäckte eller blev larmade till branden. Här finns mycket information att hämta om vardagslivet förr.

En förteckning upprättades också över förstörd egendom. Här kan man få en ögonblicksbild av vad till exempel en torparfamilj hade för kläder och inventarier. Dessa förteckningar är mycket detaljerade. De liknar en bouppteckning med den skillnad att här var personerna ofta mitt uppe i sina aktiva liv. Även pigors och drängars egendom särredovisas ibland.

Årliga sammanställningar över brandskadetillfällen upprättades och trycktes. Dessa ger en bra sökingång till materialet. Här kan man enkelt se i vilka byar och socknar som det varit bränder ett visst år.  I listan redovisas också typ av eldsvådor och orsaker till dessa. Vanliga orsaker 1880-1881 var defekta eldstäder och bränder i spåntak. Andra orsaker var: barns lek med tändstickor, ovarsamhet vid cigarrökning, eld från förbigående lokomotiv, ovarsamhet vid lintorkning, eldning under nerisat vattenhjul. Läs fler exempel nedan.

Örebro läns brandstodsbolags arkiv har lämnats in av Länsförsäkringar Bergslagen och finns nu att studera på Örebro stadsarkiv för alla intresserade.

Protokollen för åren 1878-1881 finns att läsa i digital form i dokumentarkivet på stadsarkivets hemsida.

Text: Stefan Nilsson

Arkivmaterial: Örebro läns brandstodsbolags arkiv. Protokoll 1881-1882.

Ursprungligen publicerat som Månadens dokument november 2009.

Läs mer: Bertil Waldén. Örebro läns brandstodsbolag 1843-1943. Minnesskrift. (1943).
 
Brandstod = ersättning på grund av brandskada, särskilt (i fråga om äldre förhållanden på landsbygden) om viss lagstadgad skadeersättning som den brandskadade skulle erhålla av häradet (Svenska Akademins Ordbok)

Några exempel ur handlingarna:

Brand i Tapetfabriken vid Hallsbergs station 1881

Natten till den 25 augusti 1881 brann J. A. Holmströms tapetfabrik i Hallsberg ned. Branden upptäcktes kl. halv 2 på natten av lokomotivföraren Fahlström som gav nödsignal med loket. Därefter skickade han bud till fabrikören. Tjänsteflickan Alma Öberg väckte fabrikören med orden "det står väl ej rätt till vid fabriken" som sprang "halvklädd" till platsen där fabriken redan stod i ljusan låga. Bokhållaren Engblad fick order om att rädda kontorsböckerna vilket lyckades till viss del. Då ingen orsak kunde fastställas betecknades det hela som mordbrand.

Brand i Bittinge i Stora Mellösa i juli 1881

Fyra personer lämnade vittnesmål. Hemmansägaren Lars Larsson som för tillfället var ute på ägorna, hans hustru Sofia Catrina och Margreta Mattsdotter som upptäckt elden, samt grannen K. A. Rosén. Här följer två av vittnesmålen.
 
"Hustrun Sofia Catrina Blom: Att hon som var sysselsatt med vävnad i brygghuskammaren (något över kl. 5 på eftermiddagen) budades af hustrun Margreta Mattsdotter i Egeby att elden var lös i nattstugan, varvid hon genast begav sig till brandstället och varsnade då att eld fattat i kläder liggande i den i nattstugan varande öppna spis, att hon då sprungit ned efter ett ämbar vatten och en skopa varmed hon öste på vatten, att folk sedermera ankommo och langade upp vatten och såmedelst släcktes elden, att hon varit uppe i nattstugan omkring ¼:dels timma därförut men icke då förmärkt någon eld eller rök, att någon eld icke har funnits i denna spis på många år tillbaka; att kort före olyckan har eldats i köksspiseln, som är belägen på nedre botten, men huru någon eld kunnat komma till den plats der brandskadan timade, det kunde hon icke begripa om icke spjället till den i nattstugan varande eldstaden möjligtvis stått uppe och några sotgnistor nedfallet och antänt de i spisen liggande kläder och att elden även fattat i mellantaket, så att där brunnit hål samt att några personer varit uppe å vinden och släckt densamma."
 
"Hustru Margreta Mattsdotter: Att hon, som begagnade sig av brunnsdrickning vid en källa på Bittinge ägor varit inne hos Änkan Brita Andersdotter boende i samma byggning som skadan skedde (men icke för tillfället hemma ) och inlämnat en av henne lånt kruka, att hon vid utgåendet därifrån fått höra sprakande uppå nattstugan och trodde därvid, att Lars Larsson var sysselsatt med eldning, varföre hon uppgick dit, men vid öppnandet av dörren möttes hon av rök och låga, då hon genast skyndade till brygghuset och budade hustru Blom och därefter till grannen K. A. Rosén med underrättelse, att elden var lös, varefter hon budade flera stycken personer, om eldens uppkomst kunde hon icke lämna någon upplysning".

Gris bröt benet i Gusselhyttan 1882

Vid en brand i februari 1882 i Gusselhyttan brann ladugård, loge och lada ner. Med hjälp av grannar räddades kreaturen ur ladugården. Kon blev svedd av elden men klarade sig. Även grisen räddades men bröt olyckligtvis ena frambenet. Backstugusittaren J. E. Lindgren fick 10 kronor i gratifikation från bolaget för "visad raskhet och rådighet vid släckning av branden".

Anlagd brand i Mosås kyrkskola 1882

Samma månad brann det i skolhuset vid kyrkan i Mosås kyrkby. Elden släcktes men bl.a. förstördes "ett par fruntimmerskallsonger". Pigan i huset erkände under ånger för skollärare Hammarberg att hon anlagt elden på vinden. Branden betecknades som mordbrand "anlagd av en mindre vetande tjänstepiga".

Ko dödad av blixten i Lerbäck 1881

En ko träffades av blixten i Estabo Västansjö i Lerbäck i juli 1881. Ägare till kon var bruksägaren Per Viktor Rehnbergs hustru Kristina Charlotta Rehnberg. Torparen Viktor Jansson på Estabo ägor berättade att:

"han ifrågavarande dag vallade ovannämnda kokreatur, då under starkt regn, åskan utan föregående märkbar blixt och dunder klockan 3 e.m. nedslog och först avslog toppen av en björk, samt därefter berörde kon, vilken genast dog. Janssons som befann sig på omkring 18 fots avstånd från kreaturet och samtidigt med åskslaget svimmade, ansåg att kokreaturet var värt minst 150 kronor..."