Månadens forskare: Maria Jansson

Svenska elevers engagemang för demokratin följer en nedåtgående trend med minskande tillit och förtroende till politiken och samhällets institutioner. Sedan 2016 har de svenska elevernas förtroende sjunkit för domstolar, sociala medier och polisen. Särskilt stor är nedgången i förtroendet för människor i allmänhet.

Konflikt i skolans undervisning om demokrati

– Detta såg jag och mina forskarkollegor som ett mycket intressant spår att titta vidare på i en skolkontext med speciellt fokus på ämnet samhällskunskap, där demokratifrågor diskuteras mest, säger månadens forskare Maria Jansson.

– I tidigare forskning har man sett att det finns en konflikt i skolans undervisning om demokrati, där skolan ska lära elever ett kritiskt och granskande förhållningsätt mot demokratin men samtidigt har ett socialiserande uppdrag där det handlar om att öka tilliten till demokratiska institutionerna. Vi valde att fokusera vår forskning på just denna spänning/konflikt.

Projektet fick namnet "Vem kan man lita på? – samhällskunskapsundervisning om tillit för ett
aktivt och kritiskt medborgarskap" och fokuserade på huruvida frågedriven och undersökande demokratiundervisning i skolan kan utveckla elevernas sociala och politiska tillit till våra samhällsfunktioner. Fem forskare och fyra lärare i samhällskunskap på gymnasiet deltog. Sex lektioner användes i kursen Samhällskunskap 2.

Frågedriven och undersökande undervisning

I en frågedriven och undersökande undervisning utgår lärande från en övergripande fråga – till exempel "Kan man lita på polisen"? Sen bryts den frågan ner mer och mer för varje lektion och landar i nya frågor som eleverna ska svara på. Till slut kan man med hjälp av dessa småfrågor besvara den större, övergripande frågan i slutet av arbetsområdet (efter cirka 5–6 lektioner).

Lärarna använde olika case, byggklossar om tillit och olika typer av material kring tillit och demokrati i sin undervisning.

– Arbetssättet ställer höga krav på läraren som behöver "baklängesplanera" och hela tiden tydligt leda diskussionerna och hjälpa eleverna att hitta verktyg. Men lärarna klarade detta jättebra, säger Maria Jansson.

"Lyckträff att använda tillit istället för demokrati"

Forskarna samlade in data genom enkäter, fokusgruppsintervjuer, klassrumsobservationer och elevernas skrivningar samt forskarnas loggar.

– Vi såg tidigt att det var en lyckträff att använda begreppet tillit istället för demokrati. Det gjorde att eleverna fokuserade mer på frågor kring vad det blir av demokratin i slutändan snarare än vad demokrati är. Eleverna började problematisera demokrati på olika sätt istället för att bara lära sig fakta om till exempel val, säger Maria Jansson.

Forskargruppen såg också att den sociala tilliten (tilliten till varandra) ökade i alla grupper som fått undervisning. Den politiska tilliten förblev densamma men i grupperna som fått undervisning blev den mer komplex och svaren mycket mer varierande. Eleverna hade inte ändrat åsikter men resonerade på ett mycket mer avancerat sätt om demokrati i allmänhet och tillit i synnerhet.

Forskarna tolkar detta som att eleverna blev mer reflekterande kring tilliten till våra myndigheter.

– I grunden är det ju positivt för demokratin att vi utövar ett kritiskt medborgarskap och ställer frågor, engagerar oss och reflekterar över våra samhällsinstitutioner. Idag har till exempel SÄPO den högsta tilliten bland våra myndigheter, vilket väcker frågan: Vad grundar sig denna tillit i? Allt de gör är ju hemligt.

– Det som gläder mig mycket är att eleverna efter projektet såg sin egen roll i demokratin på ett annat sätt. De såg att de borde vara mer aktiva i demokratin och upplevde ett ansvar att vara det. När vi började pratade eleverna om demokratin som något som fanns långt borta. Efter projektet pratade de mer i termer att de var en del av demokratin.

Skillnader mellan skolorna – men ändå positiva resultat

Forskarna såg skillnader mellan de två skolorna i projektet, som hade olika demografiska kontexter. En av skolorna hade många elever där föräldrarna hade flyttat till Sverige. De tolkade mycket av myndighetsarbetet som rasism, till exempel, mycket beroende på vad man mött tidigare utanför skolan. Ett exempel på case handlade om en kvinna som blev utvisad från Sverige. Mycket diskussioner handlade om hur Migrationsverket arbetar, varför myndighetspersoner gör som de gör och hur demokratiska regler påverkar myndighetsbeslut.

Först var dessa elever mycket upprörda över beslutet att utvisa kvinnan. Men sedan började de förstå att Migrationsverket bara gjorde sitt jobb och följde de regler som finns. Resultatet blev att eleverna lättare kunde förstå att demokratiska beslut kan fattas utan att alla håller med och att det inte alltid är moraliskt rätt.

En annan skillnad mellan skolorna var att skolan med många elever som är födda i Sverige inte hade så många erfarenheter av myndigheter. Skolan med fler elever med invandrarbakgrund hade mycket mer erfarenhet av myndigheter. Ett problem som forskarna och lärarna brottades med var att det befintliga undervisningsmaterialet var anpassat till hur det bör vara och fungera i samhället, en slags idealbild av demokratins institutioner som krockade med elevernas tidigare erfarenheter.

På den andra skolan, med fler elever födda i Sverige, handlade utmaningen mer om att utmana bilden av samhällets institutioner eftersom inga tidigare erfarenheter fanns.

– Men det visade sig att lärarna var väldigt skickliga på att möta eleverna i deras verklighet genom att anpassa till exempel casen efter olika elevgrupper och individer, säger Maria Jansson och fortsätter:

– Trots att elevgrupperna var så olika såg vi positiva resultat av undervisningen på båda skolorna.

Viktigt att eleverna får känna sig som en del av samhället och demokratin

Vilka slutsatser kan man då dra av projektet och hur bör demokratiundervisningen utformas för att få bästa effekt?

– Det vi kommit fram till är att det inte finns någon spänning mellan socialiseringsuppdraget och det kvalificerade uppdraget. Lär man sig mer kommer man också bli mer delaktig på olika sätt i demokratin. Det viktiga med undervisningen blir därför att få eleverna att känna sig som en del i samhället och demokratin, säger Maria Jansson.

Forskarna såg också att det varit framgångsrikt när lärare ser ett ämne från en annan vinkel. I det här fallet genom att betrakta demokratin utifrån begreppet tillit. Idealbilden måste konfronteras med problem. Om en lärare undervisar om vårt demokratiska system är det en viktigt del att verkligen belysa verkligheten, hur det ser ut rent praktiskt, att visa på kontrasten och utmana idealbilden.

De elever som hade kommit längst började också sätta sin nya syn på myndigheterna i relation till det de redan lärt sig om det demokratiska systemet och dess uppbyggnad. Eleverna gick tillbaka till sina kunskaper om hur det borde funka för att sedan problematisera och reflektera vidare.

Den frågedrivna och undersökande undervisningen i projektet lyckades också fånga upp erfarenheterna från utanför skolan och i flera fall hjälpa dessa elever att förstå varför vissa beslut fattas av våra myndigheter.

– Kan skolorna lyckas att fånga detta i ett lärande där erfarenheterna inte uppfattas stå i vägen, är mycket vunnet. Då kan vi se olika erfarenheter som en resurs till lärande snarare än en belastning, avslutar Maria Jansson.

/Mikael Kindgren, Pedagog Örebro