Månadens forskare: Linnea Urberg

Undervisning om miljöfrågor och hållbar utveckling ska integreras i alla skolans ämnen. Men för många lärare innebär undervisningen stora utmaningar.

Begreppet hållbar utveckling upplevs ibland som ett utnött policyord, både bland elever och lärare. Dessutom har debatten kring ämnet blivit allt mer polariserad, samtidigt som elever visar motstånd och bristande intresse för undervisningen.

Detta menar månadens forskare, Linnea Urberg som i sin avhandling har studerat elevers motstånd i miljö- och hållbarhetsutbildning, genom fältstudier och intervjuer med elever i årskurs nio. Hon har även analyserat ett internetforum för ungdomar mellan 13 och 25 år samt intervjuat lärare på högstadiet och gymnasiet.

Hållbarhet kommer "uppifrån"

Avhandlingen visar att eleverna har goda kunskaper om miljö- och hållbarhetsfrågor. De är exempelvis väl insatta i växthuseffekten och andra hållbarhetsproblem.

Däremot grundar sig elevernas motstånd mot ämnet i andra faktorer.

– Många elever upplever att hållbar utveckling är något begränsande som kommer ”uppifrån” – från medelklassen i storstäder som Stockholm, från personer som representerar hållbara identiteter eller, som vissa elever uttrycker det, ”miljömuppar”, säger Linnea Urberg.

Undervisningen om hållbarhet riskerar dessutom att skuldbelägga ungdomar. Hållbara ideal kan då framstå som orimliga och absurda. För många ungdomar är det inte realistiskt att äta ”kravmärkt” när familjen knappt har råd med mat eller att minska konsumtionen när det inte finns någonting att minska. Det blir då en påminnelse om en orättvisa ordning där vissa kan välja och andra inte. Många av frågorna upplevs som begränsande, särskilt för dem som bor på landsbygden. Detta leder till växande ointresse och motstånd, eftersom diskursen som drivs inte känns socialt eller ekonomiskt relevant för eleverna.

Motståndet tar sig uttryck på olika sätt, och avhandlingen visar en komplex bild. Ett vanligt mönster är att elever använder humor och skämt för att distansera sig från hållbarhetsfrågorna. I vissa fall kan motståndet även yttra sig genom kränkningar mot andra grupper eller identiteter, eller att elever förnekar den vetenskapliga grunden.

Lita på lärarna

Lärarna har en krävande roll i detta. Skolan betraktas som en nyckelaktör för omställningen mot en grön framtid, och mycket ansvar läggs på undervisningen. Det handlar om komplexa, existentiella frågor som ofta ligger långt från ungdomarnas vardag. Lösningen är enligt Linnea, att ge lärarna förtroende och stöd i uppdraget.

– Det behövs en tillit till lärarprofessionen. Lärarna känner eleverna, vet ofta vad ointresse och motstånd beror på och har dessutom flera strategier för att nå elever.

Tre framgångsrika strategier hos lärare som lyfts i avhandlingen:

• Relationsorienterad: Läraren försöker förstå eleverna, skapa tillit och koppla undervisningen till elevernas intressen.
• Värdeorienterad: Läraren breddar eleverna vyer för att på olika sätt lösa upp motståndet. Här kan också läraren provocera i olika frågor. Man välkomnar också en pluralistisk diskussion med en gemensam kritisk granskning av olika ståndpunkter. Läraren visar eleven att deras kritik tas på allvar.
• Kunskapsorienterad: När elever ifrågasätter den vetenskapliga grunden, uttrycker klimatförnekelse eller konspirationsteorier, kan läraren visa att kunskap är något vi äger gemensamt – inte en konstruktion av en elit för att förtrycka. Genom att öppna upp för experiment, diskussioner och kritiskt tänkande skapas en känsla av delaktighet och förtroende för vetenskapen.

Viktigt med den didaktiska känsligheten

Månadens forskare menar att det är lätt att som lärare få moralisk panik och bli provocerad av ungdomarnas avstånd. Men det är inte rätt väg med mer disciplin eller att som lärare komma in normativt och läxa upp elever om vad som är rätt eller fel.

– För att nå dessa elever behövs en kritisk granskande pluralistisk diskussion som öppnar för olika perspektiv. Det är klart det ska finnas gränser men det är en svår balansgång för lärare. Lärarna visar på en didaktisk känslighet där relation och situation avgör gränserna. Att upprätta en tillit och relation och visa för eleven att man vill dom väl är oerhört viktigt.

Vad ska då lärare undervisa om när det gäller miljö- och hållbarhet?

Linnea menar att miljö- och hållbarhetsundervisning ofta fokuserar på individuella livsstilsförändringar, som att undvika flygresor eller köra mindre bil. Problemet är att många elever aldrig har flugit eller är beroende av bilen för att ta sig fram. För dessa elever kan undervisningen upplevas som ett hån och riskerar att skapa en känsla av distans till ämnet.

När undervisningen berör blir den framgångsrik

När undervisningen berör områden som engagerar eleverna – som lokal närmiljö, naturen eller frågor som upprör och engagerar i närmiljön – blir den ofta mer framgångsrik.

Läraren kan också inkludera elevernas kritik mot hållbarhetsreformer och större samhällsstrukturer. Genom att artikulera kritiken och sätta ord på den, kan det öppna upp för diskussion i klassrummet.

– Om det är frågor som eleverna engageras så mycket kring så är det jättebra att läraren tar chansen att granska detta vidare i stället för att det stannar vid att "allt är miljömupparnas" fel, avslutar Linnea Urberg.

/Mikael Kindgren, Pedagog Örebro