Skicka vidare! Mia Axinge

Hej Mia! Berätta lite om dig själv!

Jag heter Maria Axinge, men jag presenterar mig alltid som Mia i alla sammanhang. Jag är gymnasielärare i svenska och historia, men arbetar sedan några år på Örebro Universitet. Här arbetar jag som skrivhandledare placerad på Örebro universitetsbibliotek och arbetar med det akademiska skrivandet hela dagarna. Det där underhållande och roliga språket… Nej, jag skojar bara. Det är väl ändå ett rätt tråkigt språk, är det inte?

Vad innebär det att vara skrivhandledare?

Att vara skrivhandledare på Örebro universitet innebär att arbeta med akademiskt skrivande på olika sätt. Jag handleder studenter och lärare, föreläser från grundkurser till uppsatskurser och vägleder lärare i frågor som till exempel det akademiska språkets progression i utbildningar och att ge feedback i studenters texter. Jag har även ett uppdrag att göra undervisande filmer om akademiskt skrivande och gör det då i huvudsak på en kanal på YouTube, Örebro universitetsbibliotek. Men bland blir det även filmer direkt till vissa utbildningar eller kurser.

Utöver det har jag ett fokus på övergången mellan gymnasiet och högre studier. Eftersom jag är gymnasielärare får jag ofta föreläsa, hålla workshop och seminarium om min uppfattning om vad som kan förbättra denna övergång, både på gymnasiet och inom högre utbildning.

Vad är det roligaste med ditt jobb?

Jag skulle nog säga att det roligaste är att möta studenters utveckling i sitt skrivande. Att höra dem hänvisa till saker jag sagt på föreläsningar och sedan se hur de har arbetat för att implementera det i sina texter är ju det vi som lärare vill få uppleva. Vi ger dem förutsättningar för att de sedan på egen hand ska kunna skapa en situation som ger ett aktivt lärande. Därför är mitt arbeta i ALC-salar (Active Learning Classroom) otroligt roligt eftersom huvudsyftet där är studentens fokus på det egna lärandet med vägledning från mig. Jag tycker också om mitt arbete när studenter kommer för att de aktivt vill lära sig det jag har att lära ut. Studenter kommer inte på mina pass för en social samvaro på samma sätt som jag tänker att gymnasieelever gör i ett klassrum. Studenter kommer med ett huvudsakligt fokus på sina studier och det är det jag vill vara behjälplig i på det sätt jag kan.

Vad vill du skicka med för tips till oss lärare i gymnasieskolan för att få eleverna så väl förberedda som möjligt för vidare studier?

Oj, det är verkligen en omfattande fråga. Det finns så mycket vi kan göra för att förbättra övergången för eleverna till att bli studenter och för att högre utbildning bättre ska kunna ta emot dem. Men jag lyfter tre tips, eller vägledningar kanske, som jag ser kan göra eleverna bättre förberedda.

Lärare inom högre utbildning kommunicerar med studenter genom rätt omfattande instruktioner, bland annat till skrivuppgifter. Det tycker nya studenter är svårt att sortera i, för att de inte har strategier för hur de ska förstå dem. Vid frågor blir de ofta hänvisade till instruktioner, där svaret är framskrivet, men det är inte alltid behjälpligt. Här kan gymnasielärare hjälpa till genom att skriva mer omfattande instruktioner till uppgifter och låta eleverna förstå uppgiften genom skriftlig information. Jag tänker till exempel att Gymnasiearbetet är ett perfekt tillfälle för dem att träna på att förstå instruktioner till en skrivuppgift. Den akademiska kompetensen skulle vara högst behjälpligt för blivande studenter.

Jag gissar att ni alla hört hur universitet och högskolor klagar på nya studenters läskompetenser. Där finns det mycket att göra och jag tror att orsaken till att läskompetensen sjunkit sträcker sig långt utanför skolans väggar. Jag vet att ni kämpar för att få eleverna att öka på läsningens uthållighet på alla sätt ni kan och att motståndet är stort. Men övergången till högre studier och den omfattande kurslitteratur de möter är en chock för många. Här tror jag dock att det är lässtrategier som i huvudsak saknas och behöver alltså inte handla om mötet med en omfattande textmassa. De har inte förståelse för hur man närmar sig akademiska texter genom sådant som t.ex. översiktsläsning och sökläsning. De tror att de ska läsa kurslitteraturen från pärm till pärm, vilket så klart leder till chocken jag möter.

Det tredje tipset jag har handlar så klart om det akademiska skrivandet, eftersom det är vad jag i huvudsak arbetar med. Elever får skriva många typer av textgenrer på gymnasiet, men på universitet skriver man i huvudsak enbart argumenterade och utredande texter. I dessa texter, oavsett akademiskt ämne, bygger argument och slutsatser på redogörelser av angivna eller eget hittade källor. Därför måste nya studenter, redan i en första skrivuppgift, kunna referera genom att jämföra och dra slutsatser från flertalet källor i samma stycke. De behöver behärska referensmarkörer, referenssystem och skapa tydlighet och precision i texter genom sambandsmarkörer och undvika synonymer. Ett tolkningsutrymme i deras akademiska texter kräver kompletteringar eller ger underkända skrivuppgifter. Där tror jag att gymnasieskolan kan vara mer behjälplig.

Elever behöver dessutom få träna på det akademiska skrivandet genom processkrivning i alla gymnasiala ämnen. Det finns inga ämnen inom högre utbildning som bortser från krav på tydlighet och precision i det akademiska språket, så i förberedelse för högre studier skulle det vara bra för eleverna om samma förhållningssätt användas i alla ämnen. Det är dock det generella akademiskt språket som eleverna ska behärska när de lämnar gymnasiet. Det som sedan är ämnesspecifikt för olika universitetsämnen ska universiteten ta ansvar för att lära, när eleverna blivit studenter. Så här finns det för mig inte enbart ett "ni måste förbereda dem bättre på gymnasiet" utan det finns även ett ”ni inom högre utbildning måste bli bättre på att fånga upp studenterna där de är”. En utbildningsform kan sällan förbereda för en annan utan att kommande utbildningsform tar emot och förklara vad just denna utbildningsform innebär.

Tack för ordet, Ida-Maria!

Har ni fler frågor kring detta och ni tror att jag kan vara behjälplig får ni gärna höra av er.

Jag skulle vilja skicka frågor vidare till Christina Waigel och Jens Murstam, som arbetar som speciallärare på högstadiet på Almby skola:

1. Hur skulle ni beskriva er stödverksamhet på skolan?
2. Vad är de största utmaningarna ni ser nu och framåt i relation till elevers behov av extra stöd?
3. Vad för positiva upplevelser tar ni med er hem efter en vecka på jobbet?