Högstadieelever skapar handdockor till förskolebarn

Bakom upplägget står Annika Wallroth Skeppar, lärare i textilslöjd, som under flera år arbetat med handdockor i undervisningen. För henne har det varit viktigt att elevernas arbete inte stannar i slöjdsalen utan leder vidare till en mottagare som faktiskt ska använda det som skapas.

– När eleverna vet att deras arbete ska användas av riktiga barn blir det mer meningsfullt och de anstränger sig lite extra, säger hon.

I arbetet ingår att ta hänsyn till både funktion och säkerhet. Dockorna sys av återbruksmaterial och utformas utifrån tydliga krav på säkerhet och funktion. För eleverna innebär det att de behöver planera sitt arbete och göra medvetna val redan från början.

“De lekte med dockorna direkt”

Som en del av samarbetet träffas eleverna i årskurs 8 och barnen från förskolan under en förmiddag på skolan. Senast var det barn från avdelningen Humlorna på Näsby förskola som var på besök. Tillfället fungerar som ett lära‑känna‑möte, där eleverna samtalar med barnen om deras intressen och sådant de tycker om att göra och leka med. Under träffen får barnen också se hur en symaskin fungerar och prova handdockor som redan finns.

Förmiddagen avslutas med en kort rundvandring i skolan, där barnen får bekanta sig med lokalerna och skolmiljön.

– De lekte med dockorna direkt, så man märkte att de tyckte om dem, säger Ingrid, elev i klass 8D.

– Det var kul att träffa dem. De var mysiga och snälla, säger Lina, också elev i klass 8D.

Efter träffen arbetar eleverna vidare i slöjdsalen med att skapa handdockor som är mer personligt anpassade, utifrån barnen de har lärt känna och de intressen som har kommit fram under mötet.

Att mötas över åldersgränser

– Elever möter oftast jämnåriga eller vuxna. Här får de visa och förklara för någon som är yngre, säger Annika Wallroth Skeppar.

Hon menar att det ger eleverna möjlighet att ta ansvar på ett annat sätt, samtidigt som slöjdarbetet får en tydligare riktning.

Från förskolans håll beskrivs samarbetet också som värdefullt, inte minst för barn som snart ska börja i förskoleklass. Besöket ger dem möjlighet att bekanta sig med skolmiljön och möta äldre elever i ett sammanhang utan krav.

Förskolans perspektiv

Förskolläraren Lorena Tejido Danielsson beskriver hur barnen reagerade:

– Barn som annars är äldst på förskolan blev väldigt små i skolmiljön. Samtidigt tog de sig an miljön och visade stor nyfikenhet och uppskattning för mötet.

Hon lyfter också samtalen mellan barn och elever som betydelsefulla, både för språk och kommunikation.

Elevernas röster

För eleverna själva handlar projektet både om mötet och om att arbetet faktiskt leder vidare.

– Det är bra för förskolebarnen att få fler leksaker och det är också bra att vårt arbete inte blir slösat. Det här projektet är kul för det leder till något bra, säger Lina.

– Det var roligt att träffa barnen och prata med dem. Man märkte att de uppskattade att få komma hit, säger Ingrid.

Ett upplägg som fungerar

Själva slöjdarbetet – med återbruksmaterial och tydliga säkerhetskrav – utgör grunden för projektet. Upplägget är enligt Annika Wallroth Skeppar enkelt att anpassa efter olika elevgrupper, men grundidén är densamma: att skapa för en verklig mottagare.

– Det är ett arbetssätt som fungerar bra, både för eleverna och för barnen som tar emot dockorna, säger hon.

Hon ser samarbetet som något att bygga vidare på, utan att göra det större än det är.

– Det handlar inte om att förändra slöjdundervisningen i grunden, utan om att ge elevernas arbete en tydligare plats utanför klassrummet.

/Jonas Gunnarsson, Pedagog Örebro