Därför är jag mer normkreativ vid mottagandet av nya elever
Nu stundar skolstart och förväntansfulla elever ska traska iväg till sin första skoldag på högstadiet. Som mottagande lärare är jag mer normkreativ för nya elever än jag är senare under deras högstadietid. Inte sämre utan mer alert. Jag ställer mig oftare framför spegeln och ifrågasätter mina beteenden och analyserar de signaler jag osynligt sänder ut.
I mötet med nya elever jag aldrig träffat så är jag otroligt medveten om mitt kroppsspråk men det här är svårt eftersom jag under hela mitt liv varit normativ i mitt sätt att bete mig bland människor. Jag kan garantera dig att du, när du möter elever som identifierar sig som tjejer, har ett mer vänt tilltal och har en helt annan ingång än när du möter deras klasskompisar som kanske ser sig som killar. I mitt fall, som lärare i en högstadieskola i en stad där hockeyn står högt i kurs, behöver jag tänka till oftare och tydligare. Jag vill inte att en negativ hockey-kultur ska få fäste i skolans väggar eftersom dessa sällan är positiva (min erfarenhet) och jag jobbar mycket mot den destruktiva normen.
Mina kritiker kan säkert undra vad det skulle göra för nytta vad jag säger till eleverna eller vilket kroppspråk jag använder? Jo, jag VET inte om det gör någon skillnad men jag är beredd att prova eftersom jag vet att jag i min miljö utvecklar en positiv anda. Den är väl värd att värna.
En känslig verklighet är att jag som man, utan problem, kan vara mer närgången mot en kille (framförallt om den sportar eller till och med spelar hockey) än jag kan vara mot en tjej som är tystlåten (hen behöver så klart inte vara tystlåten men ni förstår nog tanken). Det är milsvid skillnad i vad som är normen, acceptabelt beteende. Jag kan aldrig närma mig en tjej på samma sätt som en kille i gängse norm. Det är just av den anledningen som jag inte har ett närgånget kroppspråk med någon elev, oavsett kön. Det är samma anledning som kvinnliga lärare lättare “kommer undan” med sitt kroppsspråk och kan vara nära alla sina elever, oavsett kön. Ni förstår, det här är knepigt.
Så, mitt mål är att under kommande termin tänka på hur jag närmar mig mina elever (jag sitter till exempel alltid på huk vid bänken för att minimera den maktskillnad som finns men också för att eleverna blir mer bekväma) och hur jag pratar med dem. Det får bli en del av min kompetensutveckling de här sista månaderna på året!
Dagens fundering!
Hur arbetar du för att nå så många (kollegor, elever, vårdnadshavare) som möjligt? Tänker du utifrån diskrimineringsgrunderna när du planerar ett möte eller sker det av ren rutin?
/Peter Andersson, 7-9 lärare i svenska och SO
Senast uppdaterad:
Tack för ditt svar!
Berätta gärna vad vi kan göra bättre på den här sidan för att förbättra webbplatsen! Vi har ingen möjlighet att svara, men dina synpunkter är värdefulla för oss. Tänk på att inte skicka in personuppgifter. Om du vill ha svar på en fråga kan du istället använda formuläret ”Lämna en synpunkt”.
Om du ändå skickar in personuppgifter via detta formulär hanteras uppgifterna av Kommunstyrelsen och kan eventuellt lämnas vidare till annan verksamhet inom Örebro kommun i syfte att förbättra vår service.
Här hittar du mer information om hur vi hanterar personuppgifter.
Tack för ditt svar!
Du har nu hjälpt oss att förbättra våra webbplatser.
