Livslångt lärande för hållbar undervisning

– Men Jonas, när jag pluggar till provet så är det som att jag bara lär mig för provet och sedan glömmer jag allt igen.

Hen kom fram till mig strax innan lektionens start, några dagar innan ett avslutande prov i kolkemi i årskurs åtta. Den här kommentaren hör jag så ofta från elever när jag pratar med dem om prov och lärande i stort. Inte deras fel, skolan har fostrat dem. Men då kanske jag kan putta dem lite i en annan riktning.

Jag hann inte gå in på något svar till eleven. Lektionen skulle precis börja och vi skulle öva inför provet. Vi skulle se en kort film om fossila bränslen där eleverna innan filmen, som de sett en gång, repeterade innehållet genom att alla fick skriva fem saker som de mindes från filmen. Och sedan skrev vi upp fem av de sakerna på tavlan. Så de fick chans att plocka fram innehållet från filmen ur minnet. Så såg vi den igen som repetition, då eleverna ville så.

Efter det gjorde vi en Padlet där eleverna fick fota och skicka in bilder via datorn på olika kolväten som de fick rita i skrivboken. Sedan kollade vi på dem gemensamt på den digitala ytan i Padlet. Eleverna fick skapa eget lärande. Sedan gjorde vi lite quiz på en del frågor till provet.

Ämnet kolkemi är ju så angeläget och relevant i vår tid av omställning till ett hållbarare samhälle, vilket jag betonade inför klassen. Elever brukar tycka att kolkemi är svårt, abstrakt och därmed såklart svårt. Men det handlar ju om olja, kol, plast, smink, lösningsmedel och så vidare. Som hjälper oss i vardagen men som får oönskade effekter på livet omkring oss och på oss. Det fanns ett syfte med lärandet.

Lektionen löpte på bra. Ett sådant där härligt prat i en klass där de pratar och lär tillsammans om själva ämnet. Stämningen var positiv och trygg. Jag kryddade till slut lektionen med att lägga upp en bild på en plasttub med ansiktskräm med begreppet C60 intill. Och frågade klassen vad de trodde C60 betydde.

Många händer upp och vilda gissningar. Till slut, en elev som sällan deltar aktivt i undervisningen:

– En sån där kräm har jag. Är inte C60 sånt som finns i ansiktskrämer för att huden ska må bättre?

– Stämmer! fyllde jag i och fortsatte:

– Det är en så kallad fulleren, en bollformad kolförening vars upptäckt gav nobelpris 1996. Jag har förresten jobbat på Nobelfesten.

– Va, vad gjorde du där? utbrast klassen nästan i korus.

– Jag var reporter för Vetenskapsradion.

Många nya frågor på det. Men vi var tvungna att avsluta lektionen.

Efteråt kom hen från lektionens början fram till mig igen. Vi hann prata om hur man lär sig och varför det inte alltid är bra lärande att öva inför ett prov. Det kan vara det, men inte alltid.

Jag skrev ner fyra begrepp på tavlan:

Nyfikenhet (en lust att veta mer)
Motivation (att eleven känner syfte, bemästrande och samhörighet)
Trygghet (att det finns psykologisk trygghet i klassrummet)
Framplockning (att ta fram ur minnet det man lärt sig tidigare)

Sedan frågade jag hen om ett ord i taget, om hon tyckte att hen kunde bocka av de fyra begreppen den här lektionen.

– Ja, svarade hen.

– Då har du varit med om en stund av livslångt lärande, sa jag.

Jonas Pietrzak Edlund

/Jonas Pietrzak Edlund, förstelärare på Pops Academy Karl-Johan

Fotnot: Livslångt lärande ses av FN:s utbildningsorgan Unesco som en avgörande del för att livslångt lärande är avgörande för att vi ska nå FN:s globala hållbarhetsmål.

Källa: https://www.unesco.org/en/sustainable-development/education

Senast uppdaterad:

Publicerad: