En trygg start på hösten

Nu är hösten här och ett nytt läsår är påbörjat. Det innebär också att det är mycket nytt som händer på förskolan. Hos oss är det både barn och vuxna som byter avdelning, helt nya barn och vuxna som kommer in i våra verksamheter och vi har också barn och vuxna som saknas på grund av att de slutat under sommaren av olika anledningar. Vi som jobbar i verksamheten är i detta läge väldigt måna om att alla ska trivas och att vår förskola ska uppfattas som trygg, lärorik och rolig av alla som möter den på olika sätt.

Min erfarenhet är att vi samtidigt som vi introducerar barn och vårdnadshavare i verksamheten också letar tydliga intressen hos alla barn för att kunna påbörja höstens projektarbete. Detta sker samtidigt som vi också känner in våra nya kollegor och försöker hitta vår roll i arbetslaget. Det är ett spännande arbete och process som vi är inne i, men det tar också tar väldigt mycket energi av oss.

Jag tror att vi behöver påminna oss ibland om att allt måste få ta tid, att både barngrupp och arbetslag behöver tid för att bli en trygg bas där lärande kan ske. För att inte bli stressad av att snabbt komma igång med ett tydligt projektarbete utifrån barnens intresse, har vi istället fokuserat på de mål vi vill sträva mot. Det kanske inte låter så nytänkande, men för mig blev det ett nytt sätt att förhålla mig till alla krav och jag ska förklara varför. Kanske är det fler än jag som behöver denna aha-upplevelse.

För ett år sedan var vi på en föreläsning med Anne Philgren. Hon föreläste då om ”Undervisande förhållningssätt” och där fick jag en aha-upplevelse efter nästan 30 år som verksam förskollärare. Det som fick polletten att trilla ner hos mig var att hon visade oss en enkel men väldigt tydlig bild. Bilden visade hur vi planerar och drar igång projekt utifrån ett visat intresse, utan att vi först reflekterar över vilket eller vilka mål vi vill sträva mot. Hon tog ett exempel med ett äpple.

Om vi planerar aktiviteter utifrån ett äpple, kan vi komma på många spännande, roliga och lärorika aktiviteter. Till exempel kan vi baka äppelpaj, plantera äppelkärnor, måla äpplen, undersöka äpplen med förstoringsglas och så vidare.

Om vi istället fortfarande skulle utgå från äpplet men börja med målet och använda äpplet som ett verktyg, skulle vi planera aktiviteterna på ett annat sätt. Om vi till exempel ser att vi behöver stärka barn i matematik så kan vi räkna, dela och sortera äpplen och få in programmering genom att baka en äppelpaj och följa ett recept (en algoritm).

Eller om vi behöver stärka barns kunskap om kretsloppet i naturen, kan vi odla, kompostera och undersöka äpplen med luppar och webbmikroskop.

För mig blev detta något jag och flera andra kollegor tog med oss till våra reflektioner under hösten. Istället för att vi försökte hitta barnens tydliga intressen för att kunna komma igång med ett tydligt projekt och planera in passande aktiviteter som strävade mot olika läroplansmål, så tittade vi först på målen i läroplanen. Det blev då snabbt tydligt för oss vad just vår barngrupp med barn i åldern 1-3 år behövde och vilka mål vi behövde jobba mot. För oss var det följande.

Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla:

  • sin identitet och känna trygghet i den samt medvetenhet om rätten till sin kroppsliga och personliga integritet
  • självständighet och tillit till sin egen förmåga
  • förmåga att fungera enskilt och i grupp, samarbeta, hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt att ta ansvar för gemensamma regler.

När vi tänkte på detta sätt, så minskade stressen i att snabbt hitta det gemensamma intresset som skulle bli vårt stora projekt. Istället var fokus att barnen skulle hitta tryggheten individuellt och i gruppen. Aktiviteter som vi då planerade in utgick från olika intressen vi upptäckt i gruppen men hade alla samma mål.

Till exempel blev det viktigt att barnen skulle få möjlighet att leka fritt i mindre grupper, att vi pedagoger skulle vara nära barnen för att kunna stötta, att barnen skulle ha möjlighet att lyssna och röra sig till musik som de tyckte om, att vi som pedagoger skulle stötta barnen genom att ge dem olika språk att uttrycka sig på när inte det talade språket fanns.

Jag vet inte om ni är fler som upplevt detta, men för mig blev detta en riktig ögonöppnare och minskade stressen inför uttrycket att ”vi ska bedriva undervisning hela dagen på förskolan”. Jag kan nu på ett enklare sätt, sätta ord på varför vi gör saker och när jag planerar för en aktivitet så vet jag vad målet är. När jag som förra hösten, visste att målet var att barnen skulle känna tillit till sin egen förmåga när de målade, dansade, åt mat, vilade, klädde på sig och gick på utflykt så var det också lättare att känna vid dagens slut, att jag ofta vid flertalet tillfällen bedrivit undervisning både vid de välplanerade stunderna då vi lyckats organisera för lärande och de spontana tillfällena i vardagssituationerna.

Jag vill med detta blogginlägg uppmuntra och stärka alla som jobbar i förskolan och gör ett fantastiskt jobb. Förhoppningsvis kanske mina tankar kan underlätta för några och kanske också minska en del stress så här i upptakten.

Ge både dig själv och barnen tid att landa och bli trygga. När man har målet tydligt så är min erfarenhet att även kommande projekt blir enklare att planera och genomföra oavsett vad det handlar om.

Med tillönskan om en fin höst!

Maria Högberg Äventyrets förskola Örebro
Utbildad förskollärare och IKT pedagog
Finns också på instagramkontot @digitalkreativitet

Senast uppdaterad:

Publicerad: