Bokblogg: Vuxnas makt i möten med barn, av Veronica Nytomt

När jag insåg hur mycket makt jag faktiskt har över barnen och att deras sätt att reagera handlar om att göra motstånd mot mitt maktövertag öppnades nya sätt att tänka” (s.5).

Jag anser att boken främst vänder sig till de som är yrkesverksamma inom förskolan men kan likaväl läsas av personal inom skolan, speciellt av lärare i de lägre årskurser så som förskoleklass till årskurs 3 samt fritidspersonal. Efter att ha läst boken så tycker jag att det är oerhört relevanta tankar som författaren lyfter fram och för er läsare som är nya inom er profession så som förskolan vill jag påstå att ni allra främst kommer ha nytta av just denna bok. Samtidigt kan bokens innehåll även användas i fortbildningssyfte inom förskolan genom att använda dess reflektionsfrågor både utifrån synliggörandet av hur verksamheten tolkas, hur den kan göras mer tydlig samt hur verksamheten kan vidareutvecklas utifrån en mer positiv barnsyn.

Maktens roll i pedagogiken: jämlikhet och barnens röst i centrum

Den röda tråden som författaren strävar efter att uppnå är att få personalen inom förskolan att sträva ytterligare efter en större jämlikhet och där barnens röst får komma ännu mer till tals än vad den gör i nuläget.

Att förändra maktpositionen mellan barn och vuxna innebär inte att förskjuta den från de vuxna till barnen, att vi ska släppa vårt ansvar och låta barnen ta över makten. I stället handlar det om att vi ska skapa en jämlikhet mellan barn och vuxna med lika möjligheter att påverka” (s.55).

Dessutom anser författaren att barnens protester och bångstyrhet ska tolkas att de inte har blivit hörda och därmed protesterar de mot den makt som de vuxna uppvisar. Så genom att personalen utvecklar ytterligare sin förmåga att kunna bemöta barnen på ett mer positivt sätt och genom att inte ha förutfattade meningar så kommer mycket av de konflikter som uppstår lösas och därmed kommer barnen att skapa mer tillit till de vuxna. Författaren menar att just brist på barnens tillit till de vuxna och deras protester bottnar i att de vuxna har för mycket makt i förskolan, att de vuxna också använder den makten samt att barnen är väl medvetna om detta. Därav deras protester.

Boken genomsyras av författarens röst, som vägleder läsaren genom samtliga kapitel och budskapet är inte svårt att missa eftersom mycket av samma tankar återkommer ofta. Men det mest väsentliga som jag tar med mig är att de vuxna inte får missbruka makten. Så för en rutinerad pedagog inom förskolan och skolan är bokens innehåll kanske inte någon ny kunskap, men man kan alltid lära sig mer om vad makt är. Därför rekommenderar jag också denna bok till alla nyutexaminerade pedagoger, lärare och fritidspersonal som påbörjar sin anställning, både inom förskole- och skolvärlden. Dessutom passar boken också bra som ett komplement till de samtal som förs kring ICDP, just för att bokens innehåll lyfter mycket om barnsynen och den är alltid lika viktig att med regelbundenhet reflektera kring. Jag avslutar denna recension med att lyfta ett sista starkt citat från författaren.

Vår barnsyn har stor inverkan på de förutsättningar vi skapar för barns delaktighet och inflytande. Den barnsyn vi väljer att anamma påverkar de normer vi förhåller oss till men också de förväntningar och den inställning vi har till barnen” (s. 67).

/Petra Lycke, specialpedagog inom samlad elevhälsa och Mullhyttans skola