Bokblogg: Vårdnadshavare i förskolan – förtroendefulla relationer för professionellt samarbete, av Karin Alnervik, Susanna Anderstaf, Kristina Wennefors och Charlotte Öhman

Förskolan är en plats där möten sker mellan vårdnadshavare och förskolans personal, som alla har betydelse för barns trivsel, utveckling och lärande. Genom åren har synen på vårdnadshavare och deras rätt till delaktighet och inflytande tolkats och praktiserats av förskollärare och annan personal utifrån styrdokument och riktlinjer.

Det är inledningen på boken Vårdnadshavare i förskolan – förtroendefulla relationer för ett professionellt samarbete. Boken är en antologi och skriven av fyra författare: Karin Alnervik, Charlotta Öhman, Susanna Anderstaf och Kristina Wennefors, som alla har en bakgrund som förskollärare och lång erfarenhet av pedagogiskt arbete i förskolan. De är numera verksamma vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping.

Praktiska exempel och verktyg

Boken har ett brett innehåll och lyfter fram flera viktiga områden inom ämnet. Den rymmer såväl aktuella, vardagsnära och igenkännbara situationer och det finns flera konkreta exempel som ger underlag till samtal och reflektioner för att utveckla den egna praktiken. Boken lyfter och belyser värdet av ett respektfullt partnerskap, genom att visa på olika aspekter av samarbete och samverkan mellan vårdnadshavare och förskolans aktörer. Kapiteltexterna bygger både på forskning och beprövad erfarenhet. Enligt författarna så kan forskning, och ska, vara en hjälp för de som arbetar i förskolan, att utföra förskolans uppdrag i fråga om samverkan, men det är också viktigt att utifrån olika perspektiv ställa uppdraget i relation till de normer och förutfattade meningar som finns.

Ett bra bemötande ger ringar på vattnet och bidrar till att förskolan och de som arbetar där beskrivs med positiva ord.

Precis som författarna så tycker jag att detta är en viktig tanke att fundera över innan vi lutar oss för mycket mot våra färdiga manualer och nedskrivna planer. I förskolans vardag så uppstår det oväntade situationer och författarna lyfter att alla som arbetar i förskolan behöver ha en handlingskompetens som innebär att vara beredd på det oväntade och ha en förmåga att hantera det oväntade genom att värdera situationen och fatta snabba beslut. Vi har alla ett ansvar för att barn och vårdnadshavare känner sig välkomna och ibland måste vi hitta andra lösningar än de som normalt är våra rutiner.

"Empatisk timing”

Jag fastnade för ett begrepp som var nytt för mig och det var ”empatisk timing” som i boken beskrivs som en förmåga att se människor samtidigt som vi agerar, där empati är en utgångspunkt i kombination med följsamhet och förmåga att lyssna in och agera därefter. De signaler som kroppen sänder ut blir betydelsefullt i mötet med en annan människa. Man skulle kunna se det som ett nyckelbegrepp för hur relationen med vårdnadshavare bör hanteras av förskolans personal.

Samtal är förskolepersonalens viktigaste verktyg för att skapa en grundläggande och god grund i relationen till vårdnadshavare.

Vi som arbetar i förskolan har säkert någon gång både hört och läst att vi är vårt egna verktyg och att det är bra att ha en verktygslåda fylld med olika verktyg, för man vet aldrig vilket verktyg som situationen kräver. Jag tänker att det dels är viktigt att hålla ordning och reda i sin verktygslåda, dels så är det viktigt att ta hand om och sköta sina verktyg. I boken så skriver författarna att samtalet som verktyg behöver ”slipas” genom att reflektera över vårt eget förhållningssätt över de samtal som förs i vardagen, under utvecklingssamtalen och i situationer där samtalen är svåra. Ansvaret för kvalitén i kommunikationen mellan parterna ligger på förskolläraren och arbetslaget och vi behöver därför kontinuerligt ställa oss frågor för eftertanke och reflektion.

Lättläst och användbar resurs

Boken är lätt att ta till sig, lättläst och värd att läsa för alla som vill utveckla och fördjupa förskolans viktiga samarbete tillsammans med vårdnadshavarna. Boken kan läsas i sin helhet men vill man så går det även att välja enstaka kapitel att arbeta med utifrån det arbetslaget/förskolan vill fokusera på eller utveckla, exempelvis ”Projekterande arbetssätt i samarbete med vårdnadshavare” eller ” Att bygga förtroende med olikhet som grund”. Läsarna kan då med fördel använda sig av de reflektionsfrågor som varje del av boken avslutas för gemensam reflektion för ett hållbart kollegialt lärande.

/Staffan Nord, specialpedagog Hovsta/Dylta förskolor