Bokblogg: Språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt i årskurs 4–9. Klassrumsnära exempel, av Annsofie Engborg (red.)

Direkt användbart klassrumsinnehåll

Det jag först slås av när jag läser boken är det klassrumsnära innehållet. Jag kan som lärare lätt känna igen mig i exemplen och även ta med mig olika övningar direkt in i min undervisning. I boken förklaras på ett enkelt sätt vad övningarna syftar till och hur de kan genomföras. Jag gillar också att boken riktar sig till oss som undervisar i årskurs 4–9. Jag upplever ofta att denna typ av böcker riktar sig till en bredare och framför allt yngre åldersgrupp och att jag som lärare förväntas omsätta övningarna till den grupp jag arbetar med. Här slipper jag det tidskrävenade arbetet vilket är positivt.

I de inledande delarna beskrivs olika samtalsmodeller vilka jag tror att lärare som har arbetat med kooperativt lärande kommer att känna igen. Jag gillar att författarna betonar vikten av att ge eleverna olika stödstrukturer, till exempel startmeningar vid gruppsamtal, och att de berättar hur läraren kan leda metasamtal om hur ett samtal ska gå till. I mitt klassrum kan jag ibland mötas av elever som inte vet vad som förväntas av dem i en diskussion. Dessa elever blir ofta snabbt klara och sitter och väntar ut tiden. I denna bok får jag vägledning i hur jag kan få dessa elever att delta i diskussioner.

För att få elever att delta aktivt i samtal behöver ämnet eller uppgiftstypen inte bara vara intressant, utan även vara strukturerad och helst modellerad av läraren. (Annsofie Engborg s.17)

Lärares kollaborativa lärandeundervisningsutveckling

I boken beskrivs lärares kollaborativa lärandeundervisningsutveckling, det vill säga när lärare gemensamt planerar, genomför, följer upp och utvecklas undervisningen. Författaren menar att om vi lärare samarbetar och går på djupet in i en analys av elevresultat och den egna undervisningen innan vi fokuserar på lösningar kan vi lättare hitta orsaken till att resultaten ser ut som de gör. Om vi lärare ställer oss frågan” Vad är det i vår undervisning som gör att vi inte lyckas här? ” kan vi bli mer delaktiga och känna mer motivation och ansvar att utvecklas. Boken blir därför intressant att läsa inte bara ur ett språkutvecklande perspektiv utan även ur en skolutvecklande aspekt.

I läs- och skriv delen får vi ta del av specialpedagogiska tips hur man kan arbetat med att skriva texter genom olika stödstrukturer. Återigen är det handfasta tips som jag som lärare kan använda mig av direkt, vilket jag gillar. Tipsen ges med en forskningsbaserad bakgrund med exempel från olika klassrum. I en av texterna beskrivs hur en lärare arbetar med gemensam läsning och hur hon genomför boksamtal med elever. Läraren ger konkreta tips på hur hon organiserar undervisningen och hur hon använder sig av läsprotokoll som stöd under och efter läsningen.

Återkoppling och bedömning som verktyg för eleven

I den avslutande delen berörs hur jag som lärare kan tänka kring återkoppling och bedömning. Här lyfter författarna vikten av att hitta en balans i bedömningsarbetet och menar att lärare behöver samtala med eleverna kring bedömning och betyg för att minska negativa tankar och känslor. De menar också att lärare måste säkerställa att eleverna förstår återkopplingen för att den ska komma till användning men menar att den inte bör vara så omfattande att läraren gör jobbet åt eleven utan ger den verktyg som leder lärandet framåt.

Det jag kan sakna i boken är efterföljande frågor till varje kapitel. Dessa skulle kunna användas till att diskutera innehållet i kollegiet som en del i ett utvecklingsarbete. Det finns ju dock en risk att styrda frågor begränsar diskussionen och här får vi i stället möjlighet att reflektera på egen hand. En fördel med boken är att kapitlen är fristående och jag kan läsa de som känns mest relevant för mig för tillfället. Som helhet kan jag rekommendera boken till dig som vill utveckla din undervisning med fokus på språket i alla ämnen.

/Linda Axelsson, förstelärare, Hovstaskolan