Bokblogg: Specialpedagogik i förskolans systematik och praktik, av Pernilla Unevik och Anna Samsioe

Specialpedagogik som en del av förskolans vardag

Författarna och specialpedagogerna Anna Samsioe och Pernilla Unevik tar ett helhetsgrepp om förskolans specialpedagogiska uppdrag och boken vänder sig tydligt till tre centrala roller i verksamheten: förskollärare/arbetslag, rektorer och specialpedagoger. Varje kapitel inleds med en liten text kring vad varje roll kan få med sig från kommande kapitel. Genom hela boken löper en tydlig röd tråd där samspel, samsyn och gemensamt ansvar utifrån respektive roll framstår som avgörande för att förskolan ska kunna erbjuda en likvärdig och inkluderande utbildning för alla barn. Författarna är tydliga med att specialpedagogik inte är ett sidospår eller en åtgärd som aktiveras när något ”inte fungerar”, utan en viktig del av förskolans vardag och utvecklingsarbete. Bokens kanske största styrka är det relationella och salutogena perspektivet. Fokus flyttas från att arbeta endast på individnivå till att arbeta även på grupp- och organisationsnivå. Specialpedagogen framställs som en processledare som stöttar arbetslag, leder utvecklingsarbete och bidrar till analys, reflektion och långsiktig förändring. Det handledande, medskapande arbetssättet lyfts fram som avgörande för uppdraget.

Vi anser att specialpedagogen bör vara en nyckelperson i förskolan, inte bara som stöd för barn i behov av särskilt stöd utan också som en drivande kraft i det övergripande utvecklingsarbetet.

En nyckelroll för utveckling och inkludering

Min erfarenhet är att specialpedagogens uppdrag kan se väldigt olika ut i olika organisationer och att det formas tillsammans med respektive rektor. Specialpedagogen kan stötta förskolans verksamhet genom att arbeta systematiskt och strategiskt med att identifiera behov och undanröja hinder i lärmiljön. Författarna belyser att specialpedagogen kan i ett nära samarbete med rektorn och arbetslag bistå förskolan i arbetet med både utvecklingsorganisation och arbetsorganisation för att skapa tillgänglig pedagogiska, fysiska och sociala lärmiljöer. Genom att göra lärmiljön tillgänglig skapas förutsättningar för delaktighet och inkludering och genom synsättet att olikheter ses som en tillgång så kommer förutsättningarna för en likvärdig utbildning att öka.

Förskolan ska särskilt uppmärksamma barn som av olika anledningar behöver mer ledning och stimulans eller särskilt stöd. Alla barn ska få en utbildning som är utformad och anpassad så att de utvecklas så långt som möjligt (LpFö 18 rev 25, s. 6).

Styrdokument, forskning och framtida utmaningar

Författarna bygger sin text på både styrdokument och aktuell forskning. Med hänvisning till bland annat Skolinspektionens rapport från 2017 tydliggörs hur hög kvalitet i förskolan har avgörande betydelse för barns utveckling, särskilt för barn i utsatta miljöer. Rapporten belyser också vikten av ett förebyggande hälsofrämjande arbete. Ett annat särskilt intressant inslag är kopplingen till den nya socialtjänstlagen som trädde i kraft 2025. Författarna visar hur förskolans uppdrag som förebyggande och tidigt stödjande arena stärks ytterligare, och hur samverkan mellan förskola, vårdnadshavare och socialtjänst blir en allt viktigare del av det professionella uppdraget. Förskolan beskrivs som en central skyddsfaktor i barns liv – särskilt för barn i utsatta situationer. Här kan specialpedagogen med sin spetskompetens göra stor skillnad.

Den här boken slår ett starkt slag för specialpedagogens handledande roll, vilket blir extra intressant att läsa då regeringen har startat en utredning kring specialpedagogens och speciallärarens roll. Det finns ett kommittédirektiv från regeringen där det finns förslag om att minska på den handledande rollen och öka det individnära arbetet för både specialpedagoger och speciallärare. Vilket då är raka motsatsen till vad författarna Anna Samsioe och Pernilla Unevik driver i sin bok.

/Camilla Mellgren, förskollärare