Bokblogg: Bedömning i gymnasieskolan – mer än bara betyg, av Jesper Grönlund

Jesper Grönlund har en lärarbakgrund och är också föreläsare. Hela boken är skriven i jag-form, vilket innebär att den är berättad från Grönlunds eget perspektiv. I slutet av boken finns en litteraturlista med sådant som inspirerat till boken.

Bedömningens olika aspekter

I åtta kapitel får läsaren ta del av Grönlunds tankar om bedömning i skolan på olika sätt. Exempelvis hur lärarens och elevens relation kan påverka kvaliteten på bedömningssamtal. Formativ och summativ bedömning tas upp i ett kapitel. I ett annat förklaras systemteoretisk grund, och hur lärare förhåller sig till olika saker angående bedömning i det system som råder, hur vi bedömer, varför kollegialt lärande kan vara bra och avslutar med blicken vänd mot GY-25 .

Varje kapitel inleds med en kort sammanfattande beskrivning, samt avslutas med några frågor att fundera över eller diskutera.

Min upplevelse av boken är att vissa avsnitt är tänkvärda. Jag-anslaget, utan några källhänvisningar i texten, gör att man inte alltid vet om det är Grönlunds egna åsikter eller om det finns belägg i forskning. Personligen läser jag hellre en bok med hänvisningar i löpande text, så att jag är säker på att det som sägs är beforskat. Är det nya tankar är det också bra att förstå om de kommer från författaren eller någon annanstans ifrån.

Citat jag tar med mig:

Våga vingla! (s. 9)

Grönlund beskriver lärandeprocessen. Det är en balansgång, lite som att lära sig cykla. Man måste våga chansa, kanske misslyckas, ge sig upp på cykeln igen, tills man klarar av att hålla balansen och sätta fart framåt. Att våga vingla är en del i att lära sig att cykla. I skolan lever en del elever under intrycket att de blir bedömd precis hela tiden. Om lärare skapar ett klimat där det är ok att prova, att misslyckas för att sedan blir bättre – att våga vingla – kan det hjälpa elever att utvecklas och inte vara rädda för att de ständigt ska bli bedömda.

Grönlund vill förmedla vikten av att bedömningstillfället verkligen ska ge både lärare och elev något. Det ska inte ge upphov till stress eller kännas negativt, vilket snarare kan begränsa elevens utveckling. Läraren ska hjälpa eleven att se målet och eleven behöver hjälp med att förstå kriterierna, så de också förstår målet bättre.

I kapitlet om formativ och summativ bedömning diskuteras vikten av olika examinationer. Ska ett prov väga tyngre än en muntlig examination? Varför/varför inte?

Citat två:

Summativ bedömning är beaktande av alla delar i relation till ämnesplanens formuleringar. (s. 85)

Det är viktigt att läraren har övervägt runt en examination; hur ska den värderas i relation till andra uppgifter? Hur ska den värderas i relation till kursmål?

Det tredje citatet jag tar med mig är:

Att växla blickriktning (s. 95)

(Det här är ett av de få tillfällen i boken där det refereras direkt i text till upphovsperson, i detta fall Oscar Öqvist).

Det handlar om förmågan att medvetet välja vad man ska lägga fokus på. Så mycket händer samtidigt i skolan att det kan vara svårt att inte dras med, att glömma bort att lyfta blicken för att se helheten. Ger man sig själv möjlighet till reflektionstid kan man byta fokus, se med lite distans och därmed kanske nå bättre lösningar än om man skyndar fram.

Viktiga insikter om bedömning och gruppdynamik

Grönlund tar också upp hur viktigt språket är för att få ett gott arbetsklimat i en grupp. Att läraren är medveten om hur man själv pratar, hur man får eleverna att bete sig på det sätt man önskar. Gruppdynamik känner vi alla till och här kan lärare göra mycket enbart genom att vara medvetna om språket, vilka berättelser vi plockar fram för att skapa den bild vi önskar. Vilket språk och vilka berättelser använder vi när vi pratar om bedömning?

/Lena Lyckhäll, specialpedagog Idrottsgymnasiet, Virginska gymnasiet