Bokblogg: AI för svensklärare av Fredrik Livijn

Bokens stora behållning, enligt mig, är de många exempel som Livijn ger, där AI fungerar som stöd i ditt arbete med allt från planering, färdiga mallar, bedömning och återkoppling. Men även konkreta övningarna inom arbetsområden som argumenterande och utredande text, retorik och grammatik, språklig variation och språkhistoria samt litteratur, lässtrategier och kreativt skrivande. Svenskämnet framhävs ha ett särskilt ansvar eftersom elevers språkfärdigheter och förmåga till källkritisk läsning utvecklas.

AI i skolan – utvecklingstempo, ansvar och vägval

Själva boken är indelad i två huvuddelar; en grundläggande del om hur AI fungerar samt den fördjupande delen, kopplad till ämnet svenska, men som även är applicerbart i andra ämnen. Livijn lyfter konsekvent både för-och nackdelar med AI:s påverkan på skolan under bokens gång men framhåller bestämt att oavsett vad vi tycker om AI så går utvecklingen snabbt framåt och menar att han har svårt att se hur man inte skulle gynnas av att “hoppa på tåget” för att inte hamna efter. Han beskriver AI “som den bästa kollegan man kan ha” och framhäver även klyschan: “AI kommer inte att stjäla ditt jobb, men en människa som använder AI kommer att göra det” (s.15).

En personlig igenkänning, som Livijn väljer att ta upp är hur Sverige enligt Global AI Index, i sin AI-utveckling endast ligger på 25:e plats efter ledande USA och Kina och hur vi idag inte har någon samlad AI-strategi för den svenska skolan. Ansvaret vilar då tungt på enskilda lärare menar Livijn (s. 34). I avsaknaden av tydlighet tipsar han om att inte bara förlita sig på en gemensam skolpolicy utan även upprätta riktlinjer inom sitt ämneslag på skolan. För svenskämnet handlar det då främst om att läraren bestämmer när och hur AI ska användas, förmågor som språkriktighet och kommunikation endast kan bedömas då AI inte varit inblandat samt att om AI förekommer i en uppgift ska det alltid redovisas i form av skriftliga reflektioner eller att eleven delar sin AI-dialog med läraren (s. 36).

Svensklärarens balansgång i AI-klassrummet

Hur ska vi då förhålla oss till AI i klassrummet? Som svensklärare har vi ett särskilt ansvar att värna skriften och skrivprocessen samtidigt som vi försöker värja oss mot enkla, snabba genvägar som ChatGPT lockar elever med. Livijn tipsar om att vi i början av kursen går igenom AI-användningen, när och hur AI kan användas på ett korrekt sätt. Han presenterar exempelvis en mall att dela ut till eleverna när och hur AI får användas. Livijn ger vidare exempel på bra prompter att dela ut till elever för att de ska blir så effektiva användare av AI som möjligt. Livijn menar dock att en av de centrala utmaningarna är att “undvika frestelsen att göra alltför enkelt genom AI” (s.39) och att det samtidigt krävs en “hög nivå av mognad hos eleven samt god kännedom om AI:s möjligheter” (s. 100).

Avslutningsvis menar Livijn att arbetet med AI och svenskämnet pågår och att denna bok är en start men långtifrån klart. Han är övertygad om att vi behöver låta elever läsa traditionella böcker, skriva för hand, släppa blicken från skärmen och kommunicera med varandra mer. Men han hävdar slutligen också att när eleverna väl sitter framför sin skärm kommer AI vara ett nödvändigt inslag.

Fredrik Livijns bok gav mig definitivt fler uppslag och inspiration om hur och när jag bör använda AI, och inte. Boken är ett värdefullt verktyg för lärare som vill utforska AI i klassrummet och ger både praktiska exempel och teoretisk förståelse. Jag rekommenderar dig, i din personliga AI-resa, att ta dig an denna bok!

Datorer och AI är här för att stanna. Ska man utbilda för livet så måste man utbilda med och om dessa verktyg (s. 37).

/Jenny Sörling, svensk- och engelsklärare
Praktiska Gymnasiet Örebro